Nu står vi med FRA exakt där så många av oss visste redan 2008

Det är märkligt tråkigt ibland att få säga “vad var det jag sa”. En sådan samhällsfråga där detta nu är definitivt sant är den om FRA och vad vi såg tas beslut om 2008.

Då var det inte i media, av journalister som har granskning till yrket, som debatten fanns och farhågorna lyftes. Trots att vissa journalister på den tiden sa att det är downmarker i bloggosfären så var det just bland politiska bloggar som riskerna med FRA-lagen lyftes och fick kraft ut i en debatt som till slut även fick fäste i “riktiga” medier.

En lysande dokumentation av det hela finns i Wiretapping Sweden som beskriver hur det hela växte just bland bloggare:

När FRA-lagen återkom efter remisser våren 2009 gjorde exempelvis DN vad man kunde för att nedvärdera vad som hade lyfts fram just bland bloggar och där man påstod att det var ett antal betalda proffsbloggare som gjorde jobbet utan att stå bakom det fullt ut.

Vi såg då också hur partipiskor vinade i luften och tvingade in de flesta riksdagsledamöter i Allianspartierna i fåran.

Nu står vi här med båda benen i FRA-klaveret och med tydliga bevis för att kablar och information från Sverige säljs ut på underrättelsemarknaden till högstbjudande stormakt i väster.

Det är nyheter i media nu i dagarna, men det är verkligen inga nyheter för alla som tog det på allvar för 5-6 år sedan. För oss är det bara en stor suck och ett konstaterande att det vi, mer eller mindre mycket, uppmärksammade då på punkt efter punkt visar sig vara minst så illa som det då beskrevs.

Det är sorgligt att få rätt men det är minst lika sorgligt att intresset från den stora allmänheten tycks vara lika liten nu som då. Det passerar som en nyhet idag och är bortglömt igen imorgon.

Dom som kan ta ett rejält omtag om vad som nu visar sig vara sant är våra politiker som var med och genomförde det hela. Men där väntar man bara på att det blåser över och hoppas att det inte blir värre. Någon rättning i ledet ser vi inte skymten av.