Socker och inaktuella kostråd skapar en lavin av ohälsa

bilar

Igår publicerades ett par intressanta debattinlägg i Aftonbladet och Expressen.

I Expressen är det André Persson som tar upp den så viktiga frågan om vårt sockerberoende och hur det påverkar folkhälsan på ett oerhört sätt med bland annat Diabetes 2 och hjärtinfarkter som följdeffekter. Hans fokus är på godiset och hur exempelvis plockgodis har exploderat i omfattning senaste decennierna.

Lösningen handlar om att priset på godis och produkter med tillsatt socker ska belastas med punktskatt för att på så vis dämpa konsumtionen.

Jag är ingen skatteivrare men tror definitivt att det här är den väg vi måste gå. Dock tror jag inte att man bara ska välja att höja skatten på den här typen av produkter – det ska kombineras med sänkta skatter på livsmedel som är nyttiga och befriade ifrån tillsatt socker.

I Aftonbladet skriver debattören Lars-Erik Litsfeldt att han står till förfogande till tjänsten som Generaldirektör för Livsmedelsverket som i hans ögon behöver uppdatera sig på i stort sett alla plan och han radar upp sex olika områden för en omgående översyn:

  • En översyn av de kostråd som verket har.
  • Lägga ner det tragiska experimentet med nyckelhålsmärkningen.
  • Hjälpa verksamheten med “signalpolitik” inom utvalda områden.
  • Göra om verkets expertgrupper.
  • Floskelrensa den information som går ut från verket.
  • Tillsätta en grupp för omvärldsanalys.

Inom vart och ett av de här områdena finns exempel och förklaringar på vad som avses. Läser man dessa exempel är det mycket lätt att konstatera att Livsmedelsverket de facto har stannat i 80- och 90-talet i de allra flesta avseenden vilket givetvis påverkar hur svenska folket, plikt- och auktoritetstrogna som vi är, hanterar sin kosthållning och gör sina val.

Som jag har skrivit vid upprepade tillfällen tidigare så är det jäkligt lätt att bli uppfattad som präktig och att man pekar finger åt andra när man börjar prata om, och argumentera för, ett sunt liv som innehåller motion och vettig mat.

Traditionen är stark och inte minst gäller det när man kommer in på området mat. Det blir väldigt lätt ett försvarande av den mat som man själv äter och som man i alla fall tror har varit rådande under decennier tillbaka. Kanske är det så att kosten sett ganska lik ut men så mycket annat runt omkring oss har förändrats betydligt snabbare.

När couscous eller bulgur ersätter riset, pastan eller potatisen så är det för många något som är oacceptabelt. När ”husmanskosten” inte serveras på exakt samma grund som för 30 år sedan så är det värre än bristen på personal i skolan.

Det är inte i valet mellan bulgur och potatis som i första hand är platsen för striden. Istället borde det en gång för alla vara sockret och alla olika saker vi petar i oss där detta är en helt orimlig del. Eller förresten; när alldeles för mycket av det vi petar i oss är en vara med denna orimliga del. För det handlar inte om att undvika allt. Det handlar om att vara rimlig och proportionerlig i förhållande till allt annat vi äter vi sidan om det som inte är lika nyttigt.

Faktum är att det här med socker och beroendet av detta lätt klistras på människor där man tror sig kunna se att det finns ett problem. Beroendet och vad det gör med våra kroppar finns innanför skinnet och hos personer som inte alls ingår i den föreställningen.

Effekten varierar säkert men att sockret angriper och skapar inflammationer och negativa effekter råder inget tvivel om. För vissa visar det sig på ett synligt sätt och för andra som mig själv först den dagen som sockret på allvar har reducerats så mycket i kroppen att en påfyllning ger den effekten som jag själv nu har konstaterat.

För mig är det ganska skrämmande att se hur något jag väldigt länge trott vara begynnande förkylningar i själva verket väldigt mycket har handlat om effekten av mitt godisätande.

Om man då dessutom kombinerar överkonsumtion av socker med ett inaktivt liv i övrigt är det inte svårt att inse vilka ödesdigra konsekvenser det blir för många och vilken lavin av följdsjukdomar som ligger framför oss om vi inte inser konsekvenserna nu.