Har partiledningen i Socialdemokraterna blivit ett gäng alter egon?

Lyssnade på Omars Mustafas presskonferens på väg hem från jobbet.

Han skulle där ge sin syn på vad som skett och utan tvivel har Veronica Palm spelat en viktig, och näst intill dubbla personligheter i det hela.

Det är hon som burit fram honom till en plats i partistyrelsen, det är hon som stått vid hans sida under krisen där de tillsammans formulerat bland annat den förklaring som publicerades i Aftonbladet, och det är hon som till slut som partiledningens representant kommit fram till att den förklaringen inte dög.

Till detta kommer Mustafas sågning av Löfvens uttalanden i affären och att Mona Sahlin fått stå oemotsagd

Omar Mustafa har redan lämnat alla uppdrag för partiet och han säger nu att han inte längre kallar sig socialdemokrat.

Utan att ge sig in i frågeställningen om värdet i Omar Mustafas förklaring var tillräcklig eller inte så måste man ändå konstatera att den bild som målas upp av Socialdemokraterna och deras räddhågsna sätt att hantera ännu en kris är beklämmande. Ingen ledande företrädare tycks kunna stå upp är det blåser. Inte heller Stefan Löfven.

Jag tror inte att den här frågan enskilt kommer att ha någon påverkan på några val eller liknande, men det är symptom på något mycket allvarligt i landets största parti. Den enighet och styrka som man försökte föra fram vid kongressen är istället betydligt mer diffus och otydlig i frågan om ledarskap än vad man ville.

Nästa del i striden kommer till helgen när Socialdemokraterna i Stockholms län har årskongress. Jag gissar att Veronica Palm kommer att vara en av huvudpersonerna där.