Lärdomar av brottsbekämpningen i New York #blogg100

Jag har vid upprepade tillfällen bloggat om brottsbekämpningen i New York. Senast var i samband med den historiska dagen utan några våldsbrott.

I sitt senaste nyhetsbrev skriver Olle Wästberg bra om detta och hur så många svenska studiebesök i stan misslyckas med att ta med sig lärdomar av hur det hela är möjligt i denna enorma stad som bara växer:

Orkanen Sandy i höstas satte frågan om brottsligheten i New York i centrum. I en bra krönika i Dagens Nyheter skriver Anders Bolling om skillnaderna mellan det stora strömavbrottet 1977, då plundring och brottslighet sköt i höjden, och Sandy då brottsligheten snarare minskade.

Vi har mycket att lära av New York. Hos oss går brottsutvecklingen år fel håll, i New York sedan 20 år i rätt riktning. 2012 hade det lägsta antalet mord sedan 1960-talet, trots stadens tillväxt.

New Yorks framgång handlar om att de ansvariga lokala polischeferna hålls ansvariga för en enda sak: Att själva brottsligheten inte ökar. Alltså inte uppklarning, utan just att människor inte ska bli utsatta för brott. Om detta har jag skrivit mer utförligt.

Det går ständiga svenska studieresor till New York-polisen. Men de som reser lär sig inget.

New York är inte Sverige men det arbete som skett där, och som även sticker ut radikalt ifrån många andra amerikanska städer, går ändå inte att bara vifta bort. Poliser måste synas och deras chefer måste ta ett stort ansvar för vad deras avdelning uträttar.

Förutsättningen för att cheferna ska kunna ta sitt ansvar är att dom får en större frihet att styra arbetet i sitt område istället för att bli styrda av generella proklamationer från Rikspolisstyrelsen.

Det finns en enorm mängd med poliser överallt när man befinner sig i New York. Det är säkerligen en del i att lyckas och även här har svenska polisen, trots betydligt fler poliser idag, ganska mycket att arbeta med både i synlighet och i hur man blir en naturlig del i gatubilden som många människor litar på och som andra avskräcks av.

Inlägg #005 från mig i #blogg100 som är ett initiativ av Fredrik Wass.