Almqvist går och Ekeroth är kvar – SD skickar tydliga signaler om var man står

Precis som jag förutspådde har inte skandalrubrikerna kring Sverigedemokraterna för någon månad sedan sett något större spår i stödet för partiet. Snarare tvärtom.

Vad detta egentligen säger går bara att spekulera i. Antingen är det så att människor i gemen, som jag också då var inne på, inte bryr sig nämnvärt om skandalrubriker och drev av det här slaget. Eller så visar det att människor hör och ser vad som kommer fram men låter det passera av den enkla anledningen att man sympatiserar med det aktuella partiets politik och tycker att drevet är ett påhopp även på deras egna åsikter.

Det sistnämnda är ett värre, men kanske sannare, tecken på hur det ser ut i Sverige 2012. Vi är kanske inte så som vi önskar ge sken av egentligen. Vi är förmodligen betydligt mer intoleranta och avvisande till människor som inte lever och gör exakt som vi själva gör. Det sker med ord om att det inte är en kritik mot människorna som vi inte vill få innanför våra gränser utan om en kritik mot den politik som förs där för många människor får komma till Sverige i förhållande till vad vi har kapacitet och resurser för att hantera.

Jag är inte mer korkad än att jag ser att vi har problem med brist på resurser i en rad olika delar av vårt samhälle som bidrar till att skapa en situation som vi aldrig ska vara nöjda med. Om det bara hade handlat om detta i den politik som Sverigedemokraterna för och som har ett stabilt och allt starkare stöd hos människor så skulle det inte vara lika alarmerande. Men nu är det inte riktigt på den spelplanen som de konkreta lösningarna till problematiken ligger.

När Erik Almqvist idag meddelar att han lämnar både sin riksdagsplats och Sverigedemokraterna som parti så är det lite förvånande. Mindre förvånande är det kanske att hans kollega Kent Ekeroth fortfarande är kvar och så tydligen kommer att förbli.

För vad detta egentligen säger om Sverigedemokraterna är att Almqvist, som på de flesta plan har en betydligt mer polerad och smart framtoning, får stiga åt sidan och lämna partiet samtidigt som den i det stora hela långt mycket mer kontroversielle Ekeroth får stanna kvar.

Det är i perspektivet av detta man måste se var Sverigedemokraterna egentligen står i den svenska myllan.

Som om inte allt detta vore nog så fortsätter övriga etablerade partier, och inte minst oppositionen, att försöka lägga skulden på SD:s framgångar på varandra.

Dom har inte lärt sig någonting alls. Istället för att g e m e n s a m t sätta sig ner och fundera över vilka genomgripande förändringar som krävs för att underminera det stöd som ökar för SD så fortsätter man att försöka kapa åt sig billiga politiska poänger som inte leder någonstans.