Att välja skola för ledighetens skull så som Josefine Sundström vill

Det finns enormt mycket att debattera kring skolan av idag och hur utbildningen på olika sätt inte lever upp till vad vi kan förvänta oss. Det finns också mycket runt omkring skolan, orsaker, som vi också behöver fundera och debattera.

När då Josefine Sundström i Aftonbladet skriver en krönika om sina skollov och vad hon vill kunna ge sina barn för att dom ska slippa skämmas när dom kommer tillbaka till skolan efter loven så handlar det inte om att hon inte har möjlighet att ge sina barn någon semester hemifrån. Hennes resonemang går istället ut på allt hon vill kunna ge sina barn:

Målet är att vi ska ha svenska somrar på landet. Och vi ska resa till platser som barnen finner exotiska. Och vi ska lära oss älska snö och skidåkning.

Detta känns möjligt. Jo, för vi har sparat föräldralediga veckor som vi kan strö ut tills barnen fyller åtta år.

Så långt har jag inga invändningar utan kan snarare hålla med henne i en ambition som i stort sammanfaller med vad jag själv vill ge mina barn. Men sedan fortsätter hon så här:

Allt kändes solklart fram tills härom veckan. Då ett par vi känner påminde oss om problemet som stavas pengar. Våra bekanta nämnde hur dyrt det är att resa under loven. De hade just bokat en resa för hela familjen på ett trestjärningt hotell under höstlovet. 45 000 kronor skulle kalaset kosta. Och då ingick bara frukost. Exakt samma resa i januari skulle kosta 19 000 kronor. Mer än halva priset alltså.

Men varför måste ni åka just på höstlovet? frågade jag.

Vi måste egentligen inte det. Men barnen får inte ledigt från skolan, suckade de. Så nu skulle de inte ha råd med någon fler resa förrän tidigast om två år.

Problemet är alltså att skolorna blivit mer restriktiva till att ge lov till sammanhängande ledighet utanför de ordinarie skolloven. Josefine avslutar det hela:

Det visade sig finnas fler kommunala skolor som snålade med sammanhängande ledighet. Och där hade det börjat visa sig att rika barn kom hem brunbrända varje lov, medan de andra fick nöja sig med att spela tv-spel hemma. […] Fint, om inte vissa skolor och kommuner vägrar bevilja SAMMANHÄNG- ANDE ledighet. Bah, så orättvist! En sak är nu säkert, jag kommer att noga förhöra mig om möjlig sammanhängande ledighet innan jag väljer skola till mina barn!

Jag är med på problematiken med alltför restriktiva och stelbenta regler från vissa skolor, och detta kan man diskutera och fundera över. Jag är också i allra högsta grad med på problematiken med barn som inte någon gång får uppleva annat än sin vanliga miljö 52 veckor om året varje år under större delen av uppväxten.

Men därifrån till att, utifrån en till synes mycket god privatekonomi, som ens skapar en ambition att ge sina barn svenska somrar på landet, resor till exotiska platser och snö med skidåkning varje år, är det enorm skillnad. Bara där borde Josefine Sundström ha stannat till och funderat över var gränsen mellan fattig och rik går.

När hon sedan slutför det hela med att lägga skulden på att många skolor idag har blivit alltför restriktiva med att bevilja ledighet utanför ordinarie lov, med resultat att resor blir svindyra, och kommer att välja skola till sina barn efter att ha kontrollerat vilken policy som gäller för ledighet så har hon helt tappat bort all trovärdighet i mina ögon.

Om man kommer ifrån en uppväxt där det funnits tillfällen att skämmas över att inte ha fått göra det “alla ” andra gjort på sina skollov och nu själva har möjligheten att ge sina egna barn väldigt mycket av detta så är det en gåta hur perspektivet över vad som är rimligt och inte kan gå så fel som Josefine Sundström lyckas göra.