Nyktert perspektiv på Moa Hjelmers EM-guld

Jag ska börja med att uttrycka vilken fantastisk prestation som Moa Hjelmer utförde vid EM igår när hon vann ett sensationellt guld på 400 meter. Det var en stor prestation av ett stort framtida svenskt namn.

Samtidigt så handlar det om att sätta in hennes seger i ett lite mer nyktert perspektiv. Det sker i ett EM som går bara en månad innan ett olympiskt spel i London vilket ovillkorligt gör att alla de bästa inte finns med i EM. Det är i sig inget som Moa Hjelmer ska be om ursäkt för men faktum är att hon inte vid något EM under 2000-talet hade varit i närheten av att vinna ett guld och bara vid ett att ta en medalj.

Hennes nya fantastiska personliga och svenska rekord på 51,13 hade vid EM 2010 gett en 6:e plats, 2006 till en 8:e plats och 2002 till en 4:e plats. Tiden är i runda slängar 1,2 sekunder sämre än segrartiderna vid de senaste två Europamästerskapen.

Detta ska som sagt inte ta något ifrån hennes prestation som utifrån hennes tidigare nivå är makalös och hon kan inte tävla mot andra än dom som är på plats. Men bara för att inte börja skruva upp fullkomligt oproportionerliga förväntningar på henne inför OS, där hon nu kommer att få ett starkt fokus på sig från svensk media och svenska folket, så tror jag det ändå är bra att se nyktert på vad tiden faktiskt är bra nog för. Tiden lägger henne runt 50:e plats i världen i år. För helåret 2011 hade det inte räckt till en plats bland de 100 bästa.

Det jag däremot tror att årets EM är alldeles strålande för, med en generellt lägre nivå än ett EM som går ett år utan OS, är att det ger nya talanger en möjlighet att testa sig mot motstånd som är av högre klass än vad de normalt tävlar mot och med det ge en kick där de ser att det kanske inte är så omöjligt ändå.