Kan det bli Så mycket bättre säsong 2?

En av förra årets allra största TV-succéer var Så mycket bättre på TV4.

Då var det en testballong som jag tror att vare sig TV4 eller de medverkande artisterna i sin vildaste fantasi hade förväntat sig utfallet av. 

När nästa säsong spelats in, och ska börja sändas nu på lördag, är det med denna succé i bagaget och det märks också till viss del på de medverkande artisterna som i alla fall i något fall är sådana som valde bort förra årets testballong men som nu ser profiten hägra framåt höstkanten.

Det handlar om att vi ska få se och höra musik av Eva Dahlgren, Mikael Wiehe, Tomas Ledin, Lena Philipsson, Timbuktu, Laleh och E-Type.

Så här ser mina tankar om dessa sju artisterna ut:

Eva Dahlgren var en spännande artist en gång i tiden men tappade för mycket av detta efter En blekt blondins hjärta för 20 år sedan. Efter det har det inte kommit speciellt mycket spännande från henne musikaliskt. I alla fall inte som har fångat mig.

Jag är säker på att flera av de andra artisterna kommer att kunna göra fantastiska versioner av hennes låtar från 80-talet och tidigt 90-tal som hamnar på hitlistorna återigen. Vad hon själv lyckas göra med de andras låtar är svårare att sätta fingret på, men hon är ju i grunden en extremt duktig liveartist så förmodligen fläckfria proffsiga versioner.

Personlig favoritlåt: Stay

Mikael Wiehe har ju en enormt lång kariär och hur många olika låtar som helst att ösa ifrån för de andra artisterna. För mig har jag fortfarande svårt att tänkta på Wiehe utan att i samma andetag tänka på Björn Afzelius.

Att Wiehe själv kan fånga andras låtar och göra dom på svenska, antingen själv eller tillsammans med andra, vet vi. Ett strålande exempel på detta är hans Dylan-översättningar där Ebba Forsberg sjunger För att jag älskar dej på deras gemensamma album.

Personlig favoritlåt: Mitt hjärtas fågel (om nu inte låten ovanför räknas)

Tomas Ledin är en bespottad artist men som otvivelaktigt, oavsett man gillar det eller inte, har skapat svenska klassiker och som enträget fortsätter ge ut sin musik i sin stil. Visst har han fastnat i sin egen fålla i för hög grad, men hans musik som är 20 år eller äldre kommer även de att bereda de andra artisterna stora möjligheter att skapa nya versioner för listorna under hösten. Att han är aktuell med sin Rondo-show för närvarande är garanterat ingen slump för hans deltagande.

Ledin som tolkare av andra känns betydligt mer tveksamt.

Personlig favoritlåt: Never again

Lena Philipsson har varit med sedan mitten av 80-talet och har lyckats skapa en karriär som tickar och går och hon har i många olika sammanhang visat prov på en enorm proffessionalitet. Hennes musik har en stark Orup-prägel och bara det gör att det handlar om svensk pop av hög klass. Det gör ont har Darin redan gjort den bästa egna versionen på, så den kan vi hoppas att slippa.

Hon är en av våra allra mest proffsiga artister och kommer att leverera ett antal av de versioner som vi får höra mycket under hösten.

Personlig favoritlåt: Dancing in the neon light

Timbuktu är på ett vis den mest udda fågeln i sammanhanget, men han har en otrolig bredd både i sin musik och i det faktum att han har arbetat med radio en hel del.

Vad han hittar på med alla de andra artisternas låtar är det som känns allra mest spännande på förhand. Han har lite rollen som årets Petter i det här sammanhanget.

Personlig favoritlåt: Resten av ditt liv

E-type tycker jag kanske att vi har sett och hört nog ifrån i olika sammanhang. Men samtidigt så är det kanske just hans låtar som de andra artisterna verkligen kommer att kunna skapa en helt annan dimension i än det eurodisco-fack som de just nu ligger och dammar rejält i.

Här ligger väl förväntingarna på vad han ska lyckas prestera på absolut lägsta nivå i sällskapet.

Personlig favoritlåt: Campione

Laleh till sist. Här vet jag inte vad man ska förvänta sig ifrån henne. Musikaliskt väl känd, men som en person som ska vara en del i ett program där det också förväntas ett utbyte med de andra artisterna och något som ger oss tittare en aha-upplevelse om henne så ser jag mest en gåtfull person som tidigare har varit extremt kryptisk i intervjuer.

Den allra märkligaste intervjun med henne stod Stina Lundberg för när Stina frågade om hennes bror och pappa som gått bort och Laleh satt och sjöng och var helt osammanhängande. 

I det här sammanhanget kommer hon att stå för varje veckas lågmälda tolkning av de andra artisterna. Skört och vackert.

Personlig favoritlåt: Call on me

 

Jag har även gjort en spellista på Spotify med ytterligare några låtar från var och en av de sju artisterna.

På förhand känns det som om det är betydligt mindre utrymme för spontanitet i det här gänget än vad som var fallet första gången. Att vi nu dessutom känner till formatet och har höga förväntningar gör det också till en betydligt större utmaning än första gången.

Men att det är många som kommer att börja titta på lördag är jag i alla fall säker på.