Birro, Knugen och Nobel – måndagen när alla gick bananas

En märklig dag detta. I alla fall sett ur ett nyhetsperspektiv där man inte vetat om det verkligen var 3 oktober och inte 1 april.

Marcus Birro har lyckats med att på en och samma dag anmäla sitt intresse att bli partiledare för Kristdemokraterna, ta tillbaka sin kandidatur efter att TV4 reagerat och slutligen, på grund av allt detta, ändå blivit av med jobbet på TV4.

Jag ska inte strö mer salt i såren på Birro, men av någon anledning är jag inte förvånad att just han hamnar i allt detta. Men att det saknar ett mått konsekvensanalys i honom är ändå ganska solklart vid det här laget.

Samtidigt kan man inte låta bli att fundera på hur KD hade sett ut med Birro som partiledare. Att sitta still i båten hade i alla fall inte varit melodin. I alla fall betydligt mer spännande än med Mats Odell vid rodret…

Vår käre kung har också gjort ytterligare ett självmål, men i hans fall börjar dessa nu bli så många och så ofta förekommande att man knappast reagerar. Den här gången handlar det om att han har premierat ytterligare en diktatur i ett land han förmodligen diggar liga mycket som Brunei.

I vilken riktning styr konungen kosan för nästa blunder?

Det tredje som hade kunnat vara något hämtat från 1 april är att Nobelkommittén idag har delat ut årets Nobelpris i medicin till en man som är död. Låt vara att han dog först i fredags, men likt förbannat riktigt pinsamt. 

Har Peter Engdahl Englund och hans ledamöter koll på vilka som lever nu så att dom inte råkar ge litteraturpriset till Astrid Lindgren?