Hur ståndaktig är Annie Lööf egentligen?

Jag tror definitivt att Annie Lööf är det bästa alternativet av de tre som Centerpartiet har haft att välja sin nya partiledare bland.

Hon har en enorm möjlighet att med sin person ta utrymme och fånga människors intresse. Inte minst finns detta utrymme just nu när så många av riksdagspartierna bytt eller ska byta sina ledare och där den främsta kvinnliga partiledaren Maria Wetterstrand har lämnat sin plats och där givit utrymme för någon annan att träda in. Annie Lööf har stora möjligheter att ta det utrymme som medias gunstling där Wetterstrand lämnat fältet öppet.

Det som dock bekymrar mig en aning är att Annie Lööf uppenbarligen har relativt lätt för att byta åsikt i olika frågor. Det kan vara en styrka att kunna göra detta – om det sker på ett trovärdigt sätt.

Det är få som följt Annie Lööf som har glömt bort vad som skedde i det heta debatten om FRA och där Annie vek ner sig och i mångas ögons fortfarande ses som en stor svikare.

När jag onsdags kväll såg Annie intervjuas i Aktuellt och fick svara på hur hon idag ser på ett antal frågor och vad hon tyckte för ett år sedan inför valet, och där hon nu inte längre tycker som hon gjorde för ett år sedan, så smög sig en lite obehaglig känsla fram i mig. Hon verkar till synes bekymmersfritt med ett leende kunna byta åsikt på en lång rad inte helt obetydliga punkter.

En leende politiker räcker långt i ett sammanhang där gravalvaret oftast är mer regel än undantag. Men frågan är om inte linjen i ens syn i olika sakfrågor behöver vara lite mer varaktig än det Annie Lööf nu visar prov på för att väljarna ska falla för henne och Centerpartiet?

En annan sak som också har slagit mig är att chansen/risken för att vi kommer få se Håkan Juholt klappa henne på huvudet i debatter dom emellen av någon anledning känns överhängande. Vem som vinner på det är ganska solklart.

Att politiska motståndare nu letar svagheter tyder enbart på att man är osäkra, och kanske lite rädda för, vad som egentligen väntar. Full naturligt och något som sker oavsett vilket parti det handlar om.

Det är upp till Annie Lööf att för alla oss oinvigda icke centerpartister bevisa det som hon internt i partiet redan med en överväldigande majoritet har lyckats med.

För att fullt ut övertyga mig krävs det en betydligt mer stringent hållning i olika sakfrågor än vad som hittils visats prov på. Men hon har definitivt förutsättningar att lyckas.

Det finns ett liberalt tomrum att fylla i svensk politik. Det är där Liberaldemokraterna har ambitioner att skapa sig grunden för ett nytt parti men det är också där som man har stora förhoppning på just Annie Lööf. 

Det finns alltså dubbla anledningar för Annie Lööf att sätta ner foten just där samtidigt som det kanskeär just där den största skepsisen mot henne efter FRA-sveket finns. Ett delikat dilemma.

 

Andra bloggar om , , , , ,