Regeringen missar chansen att ta initiativet i kampen mot extremismen

Regeringen presenterar idag sina tankar för att förebygga extremismen i samhället. Det är Fredrik Reinfeldt, Beatrice Ask och Birgitta Ohlsson som skriver på DN Debatt.

Utgångspunkten är de förödande dåden i Norge för ett par veckor sedan och självmordsbombaren i Stockholm i december som hade kunnat åstadkommit betydligt mer skada än vad som lyckligtvis skedde.

Man trycker på samordning i samhället och, tyvärr, övervakning i ännu större grad. Det är bra att man trycker på vikten av att inte drabbas av "beröringsångest", men det hela kantrar över till en tro på bättre utnyttjade samordningseffekter och mer bevakning.

Detta är tyvärr, i mina ögon, helt tvärtemot vad Norges statsminister Jens Stoltenberg har uttryckt om att det handlar om mer demokrati och mer öppenhet.

Vi lever i ett samhälle med en hel riksdag full av partier som fram till förra årets val inte lyckades föra ut ett budskap och en politik som höll Sverigedemokraterna utanför densamma. Vi lever också i ett samhälle som sedan 9/11 2001 har inskränkt vår integritet och redan högst påtagligt ökat bevakningen rent generellt.

Denna bevakning har ingenstans kunnat bevisas har hjälpt till att minska extremism av olika slag. Den har istället tillsammans med en tvehågsen inställning till det man nu benämner som "beröringsångest" och där man inte har lyckats förmå vanligt hederligt folk att rösta på något annat än Sverigedemokraterna.

Det krävs självfallet ett visst mått av nationell samordning för att nå fram med en lösning på ett så viktigt område som detta handlar om. Men fokus för att få människor att tända till och förstå vad det hela handlar om och hur vi gemensamt måsta agera är att just fokusera på det där med med demokrati och mer öppenhet.

Man missar också att skapa en unik grund att gemensamt över partigränser i Sverige och över nationsgränser i skandinavien att skapa en bred bas för att skapa en skandinavisk agenda för demokrati, tolerans och öppenhet.

Det handlar om att trycka på de mjuka mänskliga värdena för att ta tillvara den kraft som finns bland människor. Det gör man inte genom att prata om samordning och övervakning.

För regeringen handlar det dessutom att bevisa för belackarna att man visst vill att utanförskapet i Sverige ska motarbetas och att de klyftor som samma belackare pekar på aktivt ska försvinna. I det ligger en del av det viktiga arbetet även om det inte på långa vägar är allt.

Men man har mer att vinna på att bevisa att detta prioriteras än att vi ska bevakas i ännu högre grad än idag. Just därför borde ett femte jobbskatteavdrag i höst inte ens finnas med på prioriteringslistan.

Samtidigt är det lika viktigt, om nu inte regeringen tar första steget till det, att oppositionspartierna inte går till konfrontation utan söker samförstånd och får regeringen på bättre tankar.