De Saab-anställda borde börja skämmas

Att det finns en väldokumenterad stolthet och kämpaglöd bland många anställda på Saab Automobile är ingen hemlighet. Det är i detta mycket av anledningen säkerligen finns till att företaget fortfarande existerar så som vi känner det.

Men någonstans borde i ärlighetens namn stoltheten över det företag man arbetar på ha börjat svalna rejält. 

Att arbeta på ett företag och vara stolt över vad man själva producerar och uppnår tillsammans är en stark drivkraft framåt för vilket företag som helst. Men i detta ingår även hur man agerar gentemot, och behandlar, sina samarbetspartners i olika led

För Saab Automobile försöker Victor Müller att hålla ångan, hoppet och illussionen om en ljus framtid för företaget uppe. Men man behandlar sina underleverantörer på ett vis som sätter dom på pottkanten. Man låter bli att betala, för att man inte kan, samtidigt som man kommer med skammlösa erbjudanden och löften om att snart ska allt vara på banan igen. Saab klarar sig fortfarande men man har ingen produktion igång och agerandet gör att underleverantörer hamnar vid en skiljeväg utan en aning om vilket spår som är det rätta.

Antingen väljer man att, ännu en gång, tro på Saab Automobile och gå med på förslag till betalning av befintliga skulder och löften om kontant betalning för alla nya leveranser eller så väljer man att en gång för alla säga tack för kaffet och sluta leverera till Saab Automobile. Vilken väg man än väljer riskerar man sitt eget företags framtid.

Som anställd på Saab Automobile borde det bli svårare och svårare att förbehållslöst vara stolt över sitt företag och tro på dess framtid.

Att inte Victor Müller har vett att göra det är nog ganska klart, men som anställd borde man faktiskt skämmas en aning över hur det egna företaget behandlar sina samarbetspartners som inte tillhör finansiärerna.