“Nej tack” till centralt sjukvårdsregister i tilltänkt tappning

Bara för att man kan samköra information på ett smidigt sätt så innebär det nödvändigtvis inte att det är något som behöver vara odelat positivt.

Det finns sammanhang där samkörning av register kan fylla ett syfte som motiverar vad detta eventuellt inskränker på integriteten. Men det finns också tillfällen när varningsklockor borde ringa i öronen på alla som ens tänker tanken att genomföra den samkörning och skapa ett kvalitétsregister inom vården.

Här handlar det om en bra grundtanke, att skapa en så bra vård som möjligt för varje enskild patient, men med enorma risker för informationsutnyttjande i helt andra syften.

Om man låter läkemedelsindustrin vara med och finansiera det hela så har man redan den första potentiella risken att använda informationen för helt andra syften än patientens bästa i varje enskilt fall. 

Även om man nu skulle välja att tro att externa krafter som läkemedelsindustrin och förskringsbolag inte själva kan få tillgång till informationen hur som helst, och dra sina egna slutsatser om enskilda individer, så har vi andra faktorer som datalagringsdirektivet med alla dom otäcka följder som där blir möjliga.

Vi vet sett till historien att det alltid finns en risk att använda information på annat sätt än vad det uttalade goda syftet säger från början. Vi vet att det har hänt och vi vet tyvärr att det kommer att ske fler gånger.

Med den tekniska utveckling och de möjligheter som idag finns att blixtsnabbt komma över information och sprida den i alla tänkbara riktningar så måste vi vara ännu mer försiktiga i varje steg som tas när information buntas ihop och samkörs, för den goda saken skull, men med enorma skadeverkningar för den enskilda individens integritet som mycket möjligt utfall.