Frälsare Juholt har landat – nu ska det “bara” skapas politik också

Uppenbarligen har Håkan Juholt i helgen lyckats frälsa större delen av sitt parti under den extrakongress som avslutas idag.

Det är jubel och en närmast religiös stämning som tecknas av vissa.

Det är ett inspirerande och retoriskt alldeles utmärkt genomfört tal som Juholt höll igår förmiddag. Det innehåller glasklara ställningstaganden och det sker på ett sätt som engagerar kongressdeltagarna rejält. Inget snack om detta.

Uppenbarligen har den tveksamma processen fram till nu i alla fall nått ett delmål. Socialdemokraterna har valt en partiledare som tycks väcka entusiasmen i ett sargat parti till liv igen. Gott så långt.

Det står också klart att Alliansen, och då i första hand statsministern, har fått sig en betydligt tuffare motståndare i kommande debatter än vad man har haft att hantera på många år nu.

Nu återstår det tuffa jobbet för partiet. Nu ska det formas en politik av den retorik som Juholt har entusiasmerat sina partivänner med.

Nu ska man, från vänster till höger i partiet, skapa en modern socialdemokratisk politik som inte fortsätter att klänga sig fast vid det som varit utan istället blickar in i framtiden, vänder på stenar och skapar nya målbilder och visioner för de problem och möjligheter som existerar.

För vad man än säger, oavsett om det är Juholt, Jämtin, någon annan sosse eller alliansare, så skiljer det i grunden inte alls så mycket mellan Socialdemokraterna och Alliansen som helhet som man försöker att inbilla med retoriken.

Det handlar om att formulera lösningarn på många av de problem som finns på ett sätt som givetvis knyter an till partiets grundvärderingar men som ändå viker av ifrån hur man på ett ytterst passivt sätt har framställt sin politik de senaste 7-8 åren.

Som politiskt intresserad tycker jag att det ska bli enormt spännande att se vad som kommer ut av all denna entusiasm och hur man har tänkt sig att locka tillbaka skeptiker, mig själv inräknad, som har lämnat partiet till förmån för ett alliansparti. 

Det är en lång väg kvar att vandra. I alla fall för att övertyga mig om en verklig förnyelse.

Bloggat: Johanna Graf, Annarkia, Erik Laakso, Mary Jensen, Paul Ronge, Kent Persson