Upp till bevis för Moderaterna i sjukförsäkringsfrågorna

Jag tillhör den skara svenskar som vid valet 2006 tog steget från Socialdemokraterna över till något av allianspartierna.

Min röst ligger kvar på den sidan även efter valet för ett halvår sedan och det finns inga gryende tecken från just Socialdemokraterna just nu att kunna locka tillbaka mig.

Men det finns ett område, helt avgörande faktiskt, där Alliansen (läs: Moderaterna) nu måste bevisa för mig och andra att det inte bara handlar om retorik utan att deras politik verkligen är en politik för alla även inkluderat utsatta människor i samhället. 

Min absoluta övertygelse både under förra mandatperioden och i valrörelsen är att inget av allianspartierna medvetet vill sätta människor i en situation som innebär att det ska tiggas och bes om hjälp för att kunna överleva.

Min övertygelse bottnar i en tro att det mesta av det vi har läst och sett de senaste åren ligger som en naturlig avigsida av förändringar som var nödvändigt ont att genomföra och som siktar på ett hållbart system där alla fångas upp och får det stöd för att ta sig från ett passivt liv till något betydligt mer givande.

Förändringar gör alltid ont på något vis och förändringar som varit så genomgripande och som handlar om människors vardag gör definitivt inte mindre ont. Förändringarna berör också så många delar av samhället som ska finna sitt nya sätt att hantera nya riktlinjer och en helt ny möjlighet att faktiskt aktivera passiva människor.

Detta kan inte någon med den godaste vilja i världen påstå har fungerat helt enligt planen. Alliansen har försvarat det, jag har försvarat det och många andra har försvarat det just med att förändringar alltid har avigsidor som måste justeras och rättas till. Inkörningsproblemen ska elimineras och människor ska generellt sett kunna se möjligheter istället för avigsidor som ett resultat av förändringsprocessen.

Men snart börjar det brännas på allvar om inte alla uppenbara felaktigheter med mänskliga öden som resultat slutar att dyka upp så som det fortfarande gör. Även om Socialdemokraterna till synes fortfarande inte har någon riktig aning om hur man tänker sig sin politik så är detta inte avgörande i denna ödesfråga för regeringen.

Om man inte lyckas, inte bara försvara och förklara felaktigheterna, så långt det bara är möjligt rent praktiskt att rätta upp allt det som faller mellan stolarna så kommer det successivt fram till nästa val bli en helt avgörande fråga för människor i deras val att fortsätta ge sitt stöd till Alliansen.

Alldeles oavsett ledare och politisk linje för Socialdemokraterna så kommer detta att slussa gratis-väljare i massor tillbaka till den andra sidan i svensk politik och det kommer vara tillräckligt många för att vända på det som just nu ser så stabilt och säkert ut.

Det kommer inte att spela någon roll om svensk ekonomi i stort är top of the line i hela jäkla världen om väljarna ser sina medmänniskor behandlas på ett sätt som inte är acceptabelt.

Jag tror helt enkelt inte att människor är mogna att ta emot ytterligare jobbskatteavdrag eller andra ekonomiska lättnader så länge  det inte är bevisat att förändringarna har satt sig, alla hårda kanter och felaktigheter är bortslipade och att det handlar om de möjligheter som det hela har presenterats och accepterats som.

Så det är helt enkelt upp till bevis att det som jag, och många med mig, har varit övertygade om också är det som är avsikten.

Den interna kritiken inom Alliansen har börjat röra på sig och ju längre de usla opinionssiffrorna för alla allianspartier utom Moderaterna håller i sig desto mer kommer också de här frågorna att bli en het intern diskussionsfråga i regeringen.

Andra bloggar om , , , , ,