Mikael Damberg kan bli en mardröm för Alliansen
Det börjar brännas för Socialdemokraterna och deras val av ny partiledare.
Oavsett person som väljs är det ingen dans på rosor som väntar. Partiet är i sin värsta kris i modern historia och det krävs en hel del för att modernisera partiet och deras politik.
Till skillnad från många andra anser jag att ledaren har en stor roll i hur partiet uppfattas av allmänhet och framtida väljare. Mona Sahlin var en orsak till partiets förlust i valet för ett halvår sedan. Inte den enda men en avgörande orsak.
I debatten om hennes efterträdare har det mest handlat om medias spekulationer, men nu börjat det alltså att brännas på allvar. Sven-Erik Österberg, Thomas Östros, Veronica Palm och Pär Nuder har tillhört de namn som figurerat mest i det snacket. Andra har varit lite mer i bakgrunden och där exempelvis Lena Sommestad har varit aktiv i den interna debatten med många intressanta blogginlägg och debattexter.
När det nu är en dryg månad kvar till extrakongressen, och nomineringar ska konkretiseras, så har Mikael Damberg stigit fram och talat om att han är beredd att ta ansvar och vara med och leda partiets förnyelsearbete.
Det är säkert inte någon slump att det sker just nu. Han har avvaktat till ett läge där han vet om att han har ett stöd från viktiga delar av partiet.
Jag ska ärligt säga att Damberg för mig har varit en ganska anonym person. Inte så att han gått mig förbi, men inte heller stuckit ut i mängden. Sannolikt mest beroende på att han inte har haft någon mer framträdande roll på riksplanet och det är kanske just det som nu kan göra honom till det fullkomligt naturliga valet när upploppet närmar sig.
Han har en stor politisk erfarenhet både från sin tid som SSU-ordförande, med många uppslitande interna strider, och som riksdagsman sedan 2002. Sedan har han också en personlighet som jag tror tilltalar människor både inom politiken och bland väljarna.
Framför allt har han på riksplanet och för människor runt om i landet befunnit sig tillräckligt långt ifrån de senaste årens nedåtgående spiral som partiet har befunnit sig i. Han kan gå in i ett jobb att leda partiet utan att behöva stå till svars för det senaste decenniets politik i regeringsställning och opposition.
Allt detta sammantaget tror jag visar upp en partiledarkandidat som Fredrik Reinfeldt och övriga inom Alliansen helst av allt vill slippa. Av vad som hittils har diskuterats som efterträdare är Mikael Damberg det största hotet för Alliansen.
Johan Ingerö beskriver honom att vara i samma läge som Fredrik Reinfeldt var efter moderaternas katastrofval 2002 – en hungrig riksdagsman […] som ser behovet av att förändra det egna partiet både vad gäller tilltal och faktisk politik.
Ingerö tror också att Dambergs ambitioner att förnya partiet i en riktning som medlemmarna inte är med på, för långt högerut enligt deras sätt att se det, fortfarande talar för en samlande kraft som Sven-Erik Österberg.
Jag är fullkomligt övertygad om att Fredrik Reinfeldt och Alliansen håller alla tummar för att Ingerö har rätt i sin profetia. Damberg är en potentiell mardröm för Alliansen.
Mer läsning om Mikael Damberg:
Valpejl, Wikipedia, Facebook, Socialdemokraterna
Andra bloggar om politik, mikael damberg, socialdemokraterna, sven-erik österberg