De digitala samtalen revolutionerar våra liv

Till skillnad mot för 20 år sedan, när få hade en mobiltelefon och internet var något obekant, så lever vi i en helt annan kommunikationsvärld idag.

Vi spenderade vår tid på ett annat sätt på den tiden. Jag skulle vilja påstå att en stor del av denna tid som idag läggs på de nya tekniska hjälpmedel vi har i våra händer då istället spenderas i mycket hög grad på att istället titta på tv.

Att det kan finnas en problematik i att i allt för hög grad lägga sin tid enbart på kommunikation i digital form och inte alls möta människor öga mot öga kan det säkert finnas en sanning i. Men detta är ett marginellt problem som vida överskuggas av alla de positiva effekter som både individer och samhället vinner på den nya världens sätta att kommunicera.

Att det är skillnad mellan ett samtal mellan fyra ögon och ett som sker mellan två personer i olika delar av en stad, ett land eller kanske i två olika världsdelar kan inte förnekas. Men möjligheten som inte fanns för 20 år sedan finns idag. Ett nytt sätt att samtala som öppnat upp till en dialog mellan gamla vänner, nya bekanta och helt okända personer.

Vad som sedan sker i form av ytlighet och ett falskt beröm till gamla vänner och ytligt bekanta på Facebook och andra ställen är inte på något vis värre än samma ytlighet och falskhet uppspelad i ett traditionellt socialt sammanhang. Den som hanterar det på ett mindre bra sätt blir genomskådad på Facebook på samma vis som överallt annars. 

Det som däremot skiljer den nya tiden mot den gamla är att vi ser en förskjutning i vem det är som tar plats i det nya digitala samtalet. Givetvis finns den grupp människor som traditionellt sett alltid har tagit sin plats tack vare ett stort självförtroende och en verbal förmåga.

Men vi ser också många som nu har fått en möjlighet att ta plats utan att ha dessa naturliga styrkor att luta sig emot. I det nya samtalet behöver man nödvändigtvis inte ha detta för att börja kommunicera och skapa sig en plattform som hade varit en bergsbestigning för samma person att genomföra för 20 år sedan.

Vi ska inte glömma bort vikten av det traditionella samtalet. Detta kommer även i fortsättningen att vara ledande. Men den revolution som vi bara har sett början på är en möjlighet för att krympa avstånd och öppna möjligheter för människor som inte kan viftas bort i en handvändning.

För 20 år sedan tittade vi på tv. Idag tittar vi på tv och twittrar om programmet samtidigt. Det kan tyckas som ett splittrat sätt att bete sig på, men är faktiskt i någon form ett digitalt umgänge där man delar med sig av sina tankar, sin glädje och sin vrede i direktsändning tillsammans med en rad andra. För en person som sitter själv hemma är detta kanske det umgänge som gör ensamheten en aning enklare att uthärda.

För 20 år sedan träffade man gamla vänner på en fest någon gång eller en klass-återträff efter 15 år. Nu återknyter man, i mer eller mindre hög grad, kontakten med många av dessa på Facebook där man, om det känns okej, delar med sig av sitt liv just nu.

Det behöver inte vara så märkvärdigt, men kontakten finns betydligt närmare dig idag än för 20 år sedan. Det är nedvärderande att bara säga att du skulle aldrig haft kontakt med den här personen om inte Facebook fanns. Nej, just det! Se det positiva med detta istället.

Det finns en stor utmaning att lyckas hålla samtalstonen i det nya samtalet på en nivå som inte går överstyr. En ännu större global utmaning är att lyckas hålla internet, med allt vad det innebär, som ett fritt och minimalt reglerat ställe där kommunikation mellan människor kan hjälpa till att krympa mentala avstånd och öppna upp för ett betydligt mer demokratiskt samhälle i de delar av världen som trots allt ligger långt efter oss och många andra.

Det handlar inte om någon strömlinjeformad fåra som alla ska in i och där det måste bloggas, twittras, uppdatera Facebook och lägga bilder och positioneringar exakt var man befinner sig hela tiden.

Men det handlar om att detta är början på något nytt och den som inte är öppen för vad som händer och i alla fall inser möjligheterna ovillkorligt sätter sig vid sidan om de möjligheter som finns och som kan utveckla och vidga perspektiven för varje enskild människa.

Det är inte alls säkert att vårt "västerländska" sätt att umgås på nätet är det bästa, men att vi umgås på nätet är betydligt mycket bättre och mer utvecklande än så som samhället såg ut för 20 år sedan.

Hur andra delar av världen sedan kommer att kunna influera och utveckla vårt sätt att fortsätta umgås på nätet står fortfarande skrivet i stjärnorna. Det enda jag är säker på är att det är genom att krympa världen via umgänget på nätet som vi också kan skapa en bättre värld i det stora.

Tyvärr ligger mycket i dessa möjligheter i händerna på våra styrande politiker i Sverige och runt om i världen som just nu gör vad som står i deras makt för att ta kontrollen över revolutionen.

Vi har avigsidor att hantera nu som förr, men blicken måste vara riktad in i framtiden och med en målsättning att låta den digitala revolutionen och samtalen i dess spår få nå så många som möjligt i Sverige och runt om i världen.