Demokratins dilemma i Nordafrika och Mellanöstern

Det hårdnar i Egypten, oroligheterna sprider sig i landet, och var det hela slutar är svårt att avgöra.

Just i skrivande stund har Al Jazeera i Cairo stängts ner.

Om det till slut skulle bli en folklig seger som resultat, i Egypten och i Tunisien, så är det en självklar seger för demokratin så som de flesta av oss ser den. Varje lands befolkning väljer sina ledare i öppna och fria val utan terror och andra tvångsmedel som kväser motståndarna.

Men det vi även kommer att få se är en förskjutning av maktbalansen i hela regionen där det inte alls är säkert att demokrati kommer att sanktionera samma linje i relationen med andra länder i regionen.

USA tappar, i alla fall tillfälligt, greppet om ett land som trots allt har varit en trygg spelare i en region av så många riskfaktorer.  

I en demokratisk utveckling i Egypten och i de andra länderna är stabiliteten helt i händerna just på denna demokrati och vi vet egentligen inte alls vad som kan ske. 

Att störta diktaturer runt om i världen är en i grunden välgörande process men när stenarna väl är i rullning kan oväntade och inte odelat positiva följdverkningar mycket väl komma att påverka tryggheten i medelhavsregionen på ett vis som även skapar ringar på vattnet in i Europa och de länder som finns närmast de länder där folket just nu gör sitt allvarliga försök att få vara med och bestämma.

Låt oss hoppas att det folkliga upprorens i grunden välvilliga inställning också får en stabil och positiiv utveckling för regionen i stort.

Kanske heter mannen, som kan ena folket efter deras seger som vi förhoppningsvis får se, Mohamed ElBaradei.

Oavsett vad så borde Mubarak inse att hans tid vid makten är över och istället verka för att hans land, till vilket han ändå borde hysa en stor kärlek, inte total faller samman och hamnar i ett mörker som inte leder till något gott. Hans tal till folket sent i fredags tydde inte på den sjukdomsinsikt om sig själv som han borde ha och ligger väl egentligen helt i linje med hur män i hans position, diktatorer, brukar agera.