Ska vi förbjudas vara föräldrar?

Den nya digitala världen ställer också nya saker på sin spets i livet som förälder.

Precis som i frågan om hur dagens föräldrar ska ha kontroll över sina tonåringars liv med alla digitala samlingsplatser som finns och där de problem som tidigare existerade enbart i analog form nu också måste kommas underfund med på ett nytt sätt.

För snart ett halvår sedan hade vi den tragiska historien i Bjästa som ett exempel över det nya ansvaret.

Den gången var det inte en enda vuxen människa, med kunskap eller med intresse över vad deras ungdomar ägnar sig åt, som hade agerat förrän den dag ett helt samhälle istället fick stå med byxorna nere och skämmas över något som de närmast ansvariga och inblandade borde ha hanterat betydligt tidigare.

I ansvaret för sina små barn har det idag adderats vad man delar med sig av om sina barn på Facebook, bloggar och i andra öppna sociala medier. Men det är egentligen inte så konstigt med det heller. Det handlar om sunt förnuft och en medvetenhet om vad som skrivs och publiceras.

Som vanligt så dyker det också upp snack om förbud och pekpinnar med jämna mellanrum.

En sådan pekpinne delas idag ut av Anna Svensson som i Expressen skriver att föräldrabloggarna hänger ut sina barn utan att tänka på de framtida konsekvenserna för sina barn. Hon tycker också att Barnombudsmannen borde ta sitt ansvar och ge riktlinjer för bloggande föräldrar.

Hon tillägger att det till sist ändå är föräldrarnas sak att ta ansvar även om ett förbud av något slag nog inte hade suttit helt fel enligt hennes sätt att se det hela:

Om barns integritet är så viktig att skydda som det påstås borde även föräldrabloggar förbjudas eller åtminstone regleras.

Malin Wollin har kommenterat det hela i Aftonbladet:

En punkt i Annas text hänger jag dock upp mig på; man kan inte anpassa sig till att det finns pedofiler. Det kanske finns pedofiler som tänder på födelsedagsbarnen i tidningen, ska man då låta bli att fira sina barn i lokaltidningen? Och hur förklarar man det för barnen? "Det blev ingen bild på dig i år gumman, man vet aldrig vem som sitter och runkar till den"

Även Lisa Magnusson har kommenterat Annas text.

Man ska vara förälder i vått och torrt. Det handlar om samvete, dåligt och gott, om rätt vägval och ibland fel. Vägen mot målet att uppfostra sina barn till starka individer som kan stå på egna ben är ingen enkel match.

Att inte alltid lyckas leva upp till sina egna mål i "jobbet" att ta hand om och uppfostra sina barn är garanterat något som alla föräldrar med sunt förnuft brottas med. Det är lätt att veta vad som borde ske men det är lika lätt att man hamnar på ett sidospår eller till och med en rejäl mina i föräldraskapet ibland.

Allt detta innefattar även att som förälder ansvara för allt det som Anna Svensson bekymrar sig om i sin text.

För det första är jag inte så orolig över att konsekvenserna kommer att blir så dramatiska som hon beskriver det. Just nu är detta digitala sätt att dokumentera våra liv något relativt nytt. Om några år kommer det att ha normaliserats.

För det andra så tror jag att den allra största delen av alla föräldrar håller informationen om sina barn på en nivå som inte kommer att, ens för den allra mest petiga människan, innebära någon risk i framtiden.

Det finns ingen rimlighet i att sätta upp förbud för hur mycket man får visa att man tycker om sitt barn på internet. I så fall får vi införa förbud att vara föräldrar helt och hållet.

Precis som i alla andra sammanhang där det bloggas och skrivs om sig själv och sina nära så är det en stor skillnad mellan att vara personlig och privat i vad man publicerar.

Jag kan vara personlig i många digitala sammanhang men det är lätträknade tillfällen när jag verkligen är privat och lämnar ut mig själv eller någon i min närhet på ett sådant vis att det idag är ett problem. Jag kan personligt beskriva historiska händelser utan att för den sakens skull vara privat i den bemärkelsen att jag utelämnar någon annan just nu.

För mina barn har jag när min första dotter satt upp en blogg med bilder från det att hon föddes. När andra dottern kom så fick även hon vara med där. Numera uppdateras den väldigt sällan och istället hamnar det bilder av dom båda på Facebook.

De har varsin domän i det egna namnet och den kommer de att få förvalta på egen hand en dag i framtiden.

I övrigt har mina barn i mitt digitala liv mest varit en inspiration att skriva om olika ämnen som relaterar till livet med barn. Blöjhistorierna är helt enkelt inte närvarande på nätet om mina barn och inte heller pedofilmagneterna finns där.

Då är det nog betydligt mer riskigt att befinna sig på en svensk badstrand en högsommardag än att lägga ut lite bilder på nätet.

Andra bloggar: Trebarnslandet, Miss peach, Spetsig.se

Andra bloggar om , , , , Intressant.se

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *