Hur skapas 90 000 jobb för långtidsarbetslösa?

Om vi låter bli att ställa regeringsalternativ emot varandra för en stund så har jag en fråga om hur jobb ska skapas.

Jag skulle vilja veta hur de rödgröna, med statsministerkandidat Sahlin och finansministerkandidat Östros, ska lyckas skapa de 90 000 arbetstillfällen som pressar tillbaka de långtidsarbetslösa till en procent av arbetskraften?

För det är just detta som de sätter upp som ett mål i sin debattartikel idag – de långtidsarbetslösa ska minska med 90 000.

Vägen för att nå ner till den nivån beskrivs ska ske på följande vis:

Ett brett kompetenslyft med 44 000 fler platser inom komvux,
folkhögskolor, högskolor och yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning.

Fler praktikplatser.

Gröna jobb till långtidsarbetslösa.

På längre sikt handlar det om att skapa goda
förutsättningar för ett dynamiskt näringsliv och ett högt jobbskapande.
Därför vill vi:

Sänka arbetsgivaravgifterna för småföretagen.

Inrätta en ny riskkapitalfond för att stimulera nyföretagande.

Genomföra en historisk infrastruktursatsning.

Det är ett mål med ambitioner men det är mycket vaga signaler om hur riktiga jobb ska skapas.

Ett kompetenslyft och fler praktikplatser skapar inte jobb. Det ökar kompetensen, men skapar inget. De 44 000 platser som ska till kan rimligtvis inte anses vara något som man räknar in i den sänkning på 90 000 långtidsarbetslösa.

Vad innebär gröna jobb till långtidsarbetslösa?

Sänkta arbetsgivaravgifter för småföretag nämns, men utan att ange med hur mycket, för hur stora företag det ska ske och hur många arbetstillfällen det kan skapa.

Detsamma gäller den historiska infrastruktursatsningen.

Vad innefattar denna och hur många arbetstillfällen kan detta skapa för långtidsarbetslösa?

En annan inte helt oväsentlig fråga är hur mycket det kostar och på vilket sätt det ska finansieras.

Vad är prislappen?

Man kan mycket väl, som Peter Högberg gör, se det som pusselbitar för full sysselsättning. Men för mig är det små pusselbitar med ett diffust motiv och utan tillräcklig vägledning för att ge väljaren ett helhetsperspektiv.

Man kan också säga som Peter Andersson gör att det vittnar om politiskt mod och en stor målmedvetenhet att sätta tuffa mål.

Är det verkligen modigt att sätta upp ett mål utan att vara i närheten av att tala om vad det innebär i form av resurser och hur de olika delarna för att nå dit kan bidra till slutresultatet?

Min slutfråga är hur kan de rödgröna alternativet förklara och
utveckla detta för att övertyga en person som är osäker över vilket
regeringsalternativ som ska få rösten på valdagen?

Svara på den och gör det utan att ställa detta emot regeringens politik. Svara utifrån egen politik.


Bloggat: Christian Ottosson, Kent Persson, Thomas Böhlmark 

Andra bloggar om , , , , , Intressant.se