Wikileaks, dolda agendor och personlig integritet

Den publikation som Wikileaks gjorde för någon månad sedan av filmen från Irak är en tydligt riktad inlaga i debatten om vad som hände i ett konkret fall.

Det som i dagarna har publicerats i form av en stor mängd dokument om kriget i Afghanistan är något annat. I alla fall för mig väcker det en rad frågetecken i huvudet som jag inte har kunnat släppa.

Hur ställer sig det Wikileaks gör med The Afghan War Diary i förhållande till den personliga
integriteten och det många av oss vill att politiker på nationell och
internationell nivå ska ge fan i?

Är det helt enkelt så att det som kan tyckas ske för att skapa öppenhet i en viktig fråga istället kan komma att drabba enskilda personer på ett felaktigt sätt?

Jag är inte ensam i mina funderingar om detta och när jag på Facebook slängde ur mig frågan så svarade Niclas Strandh med en hänvisning till sitt färska blogginlägg där även han hyser tvivel och lägger fram ett antal relevanta frågetecken.

Dokumentationen kan anses visa upp handlingar som har skett på ett sätt som inte är okej enligt den bild som vi tidigare har haft av kriget. Så är det alldeles säkert, men om det som läggs ut inte är allt material utan ett urval som skett utan att vi vet med vilken agenda det har skett så är det en helt annan sak.

Då handlar det om att materialet används för att ta ställning i sak istället för att vara en dokumentation som ger varje enskild människa med tillgång till internet en möjlighet att skapa sig sin egen bild av vad som har skett enligt den dokumentationen i förhållande till vad vi vet från andra källor.

Axel Andén tar i Svd upp en annan aspekt i sammanhanget som inte heller får bortses ifrån:

Det fanns en tid före inbäddade journalister och redaktionell
nationalism. När mediernas rapportering kunde vända opinioner och få
slut på krig, bara genom att objektivt beskriva verkligheten. Efter
Vietnamkriget bestämde Pentagon att det inte skulle få hända igen. Att
bilder som den på flickan som flyr undan napalmen inte skulle få nå
hemmaopinionen. Och ungefär så har det blivit. Pentagon bestämde, och
medierna tog inte striden. Nu har det kommit en aktör som är redo att
göra det, och den lär följas av andra.


Medieföretagens roll i framtiden formas i detta nu, och förhoppningsvis
kan Wikileaks fungera som tankeväckare, varning och varför inte sporre.

Jag ser det hela på ett kluvet sätt och kan i alla fall inte bara vara odelat positiv till det hela så som många andra är.

Att Piratpartiet ser sin möjlighet att här skaffa sig ett initiativ även på nationell nivå inför valet är inte konstigt. Det är inte fel att Piratpartiet erbjuder bandbredd för att Wikileaks ska kunna sprida material som visar prov på företeelser som någon inte vill ska komma upp på ytan. Men om materialet är en partsinlaga med ett budskap som tar ställning i enskilda frågor, och där det dessutom är redigerat utifrån en egen agenda, så kan det skapa framtida trovärdighetsproblem.

Svenska staten ska inte falla för påtryckningar från USA att se till att stänga ner de servrar som Wikileaks använder på svensk mark. På den punkten finns det inte några tveksamheter.

Men därifrån till att jubla över allt som Wikileaks avslöjanden bereder mark för har i alla fall inte jag en solklar uppfattning om. Särskilt inte på området personlig integritet.

Andra bloggar om: , , , , ,
Intressant.se

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *