En hånad man har gått ur tiden

Jag började skriva på ett inlägg om Anders Eklund redan igår morse.

Det första jag hade läst efter hans död vid endast 52 års ålder gjorde mig upprörd. Så långt hade det skrivits en massa outhärdliga ord om hans storhet och hur fantastisk han var och inte ett ord om hur han behandlades under hela sin karriär.

Jag minns hur
hånad och förlöjligad Anders Eklund var under sin karriär och
hur detta fortsatte ett tag efter karriären när han istället spelade in
musik som kunde skrattas åt. Det skedde på ett vis som i alla fall inte jag har upplevt att någon annan framgångsrik svensk idrottsman har tvingats utstå i Sverige under min livstid.

Jag är glad att jag inte kastade iväg mitt inlägg igår för nu finns den nyanserade bilden av hur han behandlades av journalister och av andra stora svenska idrottsmän.

Anders Eklund hade inte den verbala förmågan att bemöta den orättvisa kritik han fick utstå.

Han var ingen Ingo, Armand Kranj eller Paolo Roberto. Han var den han var och detta ledde till att de orättvisa orden fick fäste som en sann bild av honom som boxare.

Andra bloggar om: , , , Intressant.se