Därför kunde Elofsson inte kontrollera sina känslor

Jag skulle egentligen ha sovit sent i lördags kväll när herrarnas skiathlon genomfördes. Men eftersom jag sov en stund i samband med att dottern skull lägga sig (!) så gick det ändå.

Eftersom det nu gick som det gjorde, med guld för Hellner och brons för utbrytar-kung Johan, så gick det inte heller att somna efter loppet. Pulsen och känslorna var alldeles för starka för detta.

Loppet är verkligen otroligt och är något som jag kommer att minnas länge. Men det jag togs av, nästan lika mycket som själva resultatet, är den känslostorm som Per Elofsson genomgick och frontade för alla tittare.

Det kan tyckas vara märkligt att som expertkommentator inte ha en bättre självbehärskning än vad han där och då lyckades visa prov på. Men om man betänker bakgrunden till varför det sker så tror jag att det blir betydligt mer begripligt.

Per Elofsson såg den prestation som hela det svenska laget lyckades med under loppet. Han såg den första svenska guldmedaljen i längdåkning på distans, sedan Gunde Svans i Calgary 1988, bärgas och han visste givetvis vem det var som han själv och många andra trodde skulle ha blivit denna nästa guldmedaljör redan för 8 år sedan. 

I kampen för att ta sig tillbaka igen till OS 2006, efter det att baneman Mühlegg hade kastats ut från arenorna, så insåg han att det inte heller den här gången skulle räcka till. Nu var hans kropp inte längre mottaglig för vad som krävdes.

Jag tror det var detta som utlöste den enorma känslostorm som Per Elofsson inte hade en chans att bärga sig emot. Och just därför tror jag inte att han kommer att reagera på samma vis någon gång mer. Varken ikväll eller senare.

Andra bloggar om: ,
, Intressant.se

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *