Brottar-Tomas kommer att röra oss till tårar

För några dagar sedan uttryckte jag mina starka invändningar emot den gamle brottaren Tomas Johansson deltagande i SVT:s Mästarnas mästare. Jag tycker inte att han har där att göra av den enkla anledningen att han har åkt dit för doping.

Lasse Anrell skriver idag om det andra avsnittet av Mästarnas mästare där just Tomas Johansson kommer att vara den vars karriär man fokuserar extra mycket på och självfallet blir då frågan om doping en central fråga.

Enligt Anrell kommer vi att gråta för att vi tycker så mycket om honom och jag tror mycket väl att hans historia kommer att framkalla starka känslor. Han har i motsats till många andra aldrig hymlat om sin doping och detta ska han ha all respekt för.

Men, och detta är det viktigaste i frågan hans deltagande, han har dopat sig och detta är det enda skälet till varför han inte borde vara med i det här programmet.

Han kommer säkert att beröra även mig på tisdag, men jag hade hellre sett det i en separat dokumentär om människan Tomas Johansson, hans doping, hans fortsatta karriär och vad som har skett efter det att denna avslutades.

Tomas Johansson borde, oavsett avtjänat dopingstraff och senare meriter, inte få vara en del av denna eminenta programserie.

Nu är han det och på tisdag ska han tydligtvis lyckas beröra oss till det att tårarna rullar ut ur ögonvrån.

En annan som berörde mig till tårar en gång i tiden var Ludmila Engquist när hon tog sig tillbaka ifrån sin cancer till ett oförglömligt lopp i DN-galan och fortsatt karriär en stund. Sedan dopade hon sig i kälkbacken och sopade bort all den sympati och det förtroende som så många byggt upp efter hennes, som det påstods, misstags-doping i Ryssland.

En annan som satt med tårar för ett antal år sedan, och säkert fick viss sympati var cyklisten Nicklas Axelsson när han befanns vara EPO-dopad. Han tog sitt straff, kämpade sig igenom en cancersjukdom, och återvände till sporten för att bevisa sig kapabel utan att dopa sig. Han åkte dit igen för ett tag sedan.

Poängen med att ta upp fallen med Ludmila Engquist och Nicklas Axelsson är att vi vet inte ett skit om den som sonat ett dopingbrott verkligen har varit ren resterande del av karriären. Tomas Johansson kan sitta på tisdag och framkalla hur många tårar som helst, men vi vet likt förbannat inte om han fortsatte att dopa sig, fast på ett smartare sätt, när han tog de medaljer han fick behålla.

Vi vet inte heller om någon av alla de andra som deltar i Mästarnas mästare har dopat sig under karriären, men men med den avgrundsstora skillnaden att de aldrig har åkt dit för doping. Just detta borde vara en fundamental grund för att få vara med i tävlingen.

Uppdatering:

Så här efter det att programmet har sänts kan jag ärligt talat inte fatta vad det var Lasse Anrell trodde att vi skulle sitta och gråta för.

Andra bloggar om: , , , , Intressant.se

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *