Bloggarnas uppskattning till varandra

Den debatt som SvD drog igång om politiska bloggar har skapat en del ringar på vattnet.

Jag funderade själv igenom det hela där jag, om inte ifrågasatte, så i alla fall funderade över hur bloggare i hög utsträckning håller sig till sina egna.

Det finns flera som har satt ner sina egna tankar om vilka konsekvenser det kan få och hur viktigt det är att just titta utanför den egna partipolitiska boxen.

Topp-killen själv, sossen Peter Andersson, säger uttryckligen att han har inte förstått länkningens betydelse i början men tycker det är en viktig del av ”företeelsen” bloggar. Att den är viktig är det enda skälet till att hans blogg ligger överst på knuff.se.

Hade han inte förstått länkarnas betydelse så hade han legat och harvat runt plats 140 som jag gör. Eller är det ändå så att det handlar om hängivna partikollegors länkar som är det som gör skillnaden ändå?

För jag är personligen ganska övertygad om att jag aldrig någonsin, med samma kvalité på mina blogginlägg som de Peter Andersson skriver, skulle ha skuggan av en chans att nå överst på knuff.se. Med all respekt för en blogg som har 71 länkar den senaste veckan – så über-intressanta inlägg handlar det inte om.

De är genomarbetade och bra, men en kristdemokratisk, vänsterpartistisk eller miljöpartistisk blogg skulle aldrig någonsin nå det resultat. Precis lika lite som en oberoende blogg, utan alldeles fantastiska förmågor att provocera och uttrycka sig på ett sätt som verkligen lockar till eftertanke och länkar från ett brett spektra av bloggar, skulle kunna göra. 

Det går att göra detta, det bevisade exempelvis Niklas Dougherty med Blogge Bloggelito-bloggen. Han gjorde det för att han var bäst just det jag beskrev ovan och därmed lyckades locka mer än bara inbitna partikollegor som slentrian-länkar.

Sagor från livbåten ber oss alla att ta vårt ansvar med en uppmaning "att försöka tänka på hur ni beter er, det är bloggosfärens vitalitet som påverkas […] Tävla med kvalitet, då blir vi alla rikare."

Som jag nämnde så går det bevisligen att nå överst med en blogg innehållande knivskarpa inlägg, från en oberoende penna, som engagerar över blockgränser och andra uppdelningar. Men det är betydligt svårare att göra detta hur mycket vi än vill att alla som premieras med uppmärksamhet i olika sammanhang verkligen är grädden på moset.

Så vet jag inte riktigt om jag exempelvis känner om de alla de nominerade till årets Stora Bloggpriset exempelvis. Som flera andra tycker jag att det känns mer som ett "jaha" i allt för hög grad. Dom finns där men även här ser vi ett provinsiellt urval av bloggar. Många bra var och en för sig, men här blir det lite för mycket same, same och bredden saknas tyvärr.

Avslutningsvis; det är Peter Andersson som just nu är den som ligger överst.
Det hade likaväl kunnat vara någon annan för en tid sedan eller ett tag
framöver. Det är inte personligt utan mer ett exempel över vilka
mekanismer som styr mer än att det är den absolut bästa bloggen som får
länkarna.

Andra bloggar om: politik, bloggar, val 2010, social medier, twitter, samhälle,
Intressant.se