Mona Sahlin använder SD som argument för att flirta med C och FP

Det är nog bland de mer gåtfulla flirtarna, med vad som om mindre än ett år är motståndarna i valet, som jag har sett i svensk politik.

När Mona Sahlin med sverigedemokraterna som argument säger sig vilja bilda regering med centern och folkpartiet efter valet nästa höst för att det vore politisk katastrof med en minoritetsregering som är beroende av Sverigedemokraterna.

Som så många tidigare har kommenterat så innebär en sådan tanke för det första att vänsterpartiet, i den rödgröna valalliansen, inte kommer att vara aktuella som regeringsunderlag längre. Det kommer just c och fp aldrig någonsin att ställa upp.

Dessutom är det märkligt att välja ut just c och fp av den anledningen att de inte ens är de partier som ligger närmast s i alliansen längre. Det logiska vore istället att omfamna moderaterna och säga att vi, om så krävs, vill bilda regering tillsammans med Fredrik Reinfeldts parti.

Det som omöjliggör detta är givetvis att just Mona och Fredrik är de två huvudkonkurrenterna om statsministerposten och precis som de alliansens inviter som funnits gentemot miljöpartiet ses det som ett bättre alternativ att flirta med två av de mindre konkurrenterna i alliansen.

Mona Sahlin använder alltså sd som argument för att peka ut tilltänkta, ytterligare, samarbetspartners efter valet. Personligen tycker jag inte att det är trovärdigt någonstans att göra på det viset.

För det första skulle jag vilja veta vad det är som gör att det under nästa mandatperiod är viktigare att vi har en majoritetsregering än vad det har varit under alla dessa år med socialdemokratiska minoritetsregeringar som har förlitat sig på olika samarbeten både till höger och vänster om sig själva?

Svaret som ges är sverigedemokraterna, men jag tycker inte att det håller.

Det måste vara frustrerande att vara socialdemokrat i dessa dagar. Efter solskenskongressen för en tid sedan så visar både opinion i olika former och konkreta uttalanden och strategiska drag av partiledare Sahlin att man inte går i takt med verkligheten. Man leder opinionen i kampen om regeringsmakten fortfarande, men för varje konkret uttalande som sker minskar förtroendet.

Min fasta övertygelse sedan ett bra tag tillbaka är att miljöpartiet har huvudrollen i nästa års val och Mona Sahlin kan mycket väl sitta kvar med svarte Petter när röken har lagt sig. Utan statsministeruppdrag, avsatt som partiledare för socialdemokraterna och förpassad till historien i svensk politik.

Andra bloggar om: socialdemokraterna, sverigedemokraterna, alliansen, vänsterpartiet, politik, val 2010, mona sahlin, fredrik reinfeldt, Intressant.se