Anna Anka är en förebild för svenska kvinnor

Det är i alla fall så som Anna Anka, sannolikt en av höstens stora tv-snackisar, vill bli sedd av svenska kvinnor som enligt henne borde göra samma sak som hon gjorde – bryta upp ifrån jantelandet Sverige.

Det första som kan konstateras tror jag är att den artikel på Newsmill som hon säger sig ha skrivit efter den uppmärksamhet hon fått i Sverige de senaste dagarna. Jag tror att den här artikeln är väl förberedd långt innan det första programmet av Svenska Hollywoodfruar sändes i måndags och att den är en del av marknadsföringen för själva serien. På något annat vis kan i alla fall inte jag tolka denna text som är så skrattretande korkad.

Vi kan vara överens om att det finns en jantementalitet i Sverige som jämfört med USA är avgrundsstor och att vi skulle må gott av en mer amerikaniserad inställning till andra människors framgångar. Men i övrigt är det svårt att finna något ytterligare i hennes beskrivning som borde vara attraktivt för svenska kvinnor att använda som förebild vare sig de är amerikanska eller svenska hemmafruar.

Jag låg i soffan i måndags kväll med en alltmer häpen blick och förmodligen med munnen öppen av fascination över hur blåst man får lov att vara, hur inskränkt i tanken man kan vara och ändå sitta där med ett liv som för många är en dröm.

Trots att hon påstår sig leva ett liv som gör henne till en förebild så är hon enormt bitter och arg över det mesta som kommer i hennes väg. Det som borde utstråla livsharmoni och lycka över ett liv som är få förunnat utstrålar istället, både i tv och i texten, något som ingen enda människa borde sträva efter.

Anna Ankas liv, så som hon framställs i tv och själv ser till att spä på, borde snarare agera som avskräckande exempel.

Trots måndagens fullkomligt fantastiska tv-upplevelse över att se tre mer eller mindre blåsta svenska hemmafruar i USA så lovar jag ändå inte att jag kommer kunna låta bli att glutta lite även nästa måndag.

Andra bloggar om , , ,