Jag ogillar inte fattiga mer än andra människor
Att svenska samhällsmedborgare drabbas av en försämrad ekonomi till följd av olika orsaker är definitivt inte något som är bra. En försämrad ekonomisk situation för en enskild samhällsmedborgare drabbar i förlängningen hela samhället och därmed oss alla. Ju fler ekonomiskt välmående människor vi har i vårt land desto bättre är det.
Att rapportera om fattiga i Sverige har blivit en kvällstidningstrend det senaste halvåret. Först var det Aftonbladets egen fattigblogg och de senaste veckorna är det Expressens artikelserie om hur fattigdom drabbar barn.
Det är viktigt att se till alla barns bästa, men jag tycker att fokuset och vinklingarna i Expressens serie inte helt är relevanta att använda i samma andetag som fattigdom. Jag har exempelvis mycket svårt att bli upprörd och se det som ett tecken på fattigdom att Gustav, 14, bara har ett par jeans som han tycker är okej att ha på sig. Hade det handlat om att han bara hade ett par byxor att ta på sig alls så vore det en annan, men nu handlar det om att han måste ha speciella hiphop-byxor i vissa märken och att han inte vill ta på sig andra byxor som inte passar hans stil.
Det är inte fattigdom för mig. I så fall var jag i den bemärkelsen själv fattig, när jag var liten, om det handlar om att få bära vissa klädmärken. Det fanns orsaker till att jag inte fick de jeans jag ville ha, men jag hade både jeans och andra byxor som var hela och rena att ta på mig varenda dag både när jag var 8 och 14 år. Sedan började jag tjäna egna pengar och köpte de byxor jag själv ville ha.
Det går givetvis att framställa fattigdom på olika sätt. Att bli nyfattig är kanske jobbigare på ett annat vis än att ha haft det ekonomiskt kärvt under en lång tid. När vanor baserade på ett större ekonomiskt spann måste bytas till ett betydligt kärvare läge så upplevs detta värre för stunden.
Expressens Thomas Mattsson anser att deras artikelserie har varit provocerande för medelklassen i allmänhet och vissa intellektuella debattörer i synnerhet.
Det är mycket möjligt att det finns en viss provokation i deras artiklar. Vissa blir ledsna och andra upprörs över att det inte handlar om verklig fattigdom.
Själv upprörs jag mer över det faktum att man använder barn i syfte att rapportera om något som deras föräldrar ansvarar för. Vissa har mycket svårt att ta sig ur sin situation och andra har inte förstått sin situation och förstått vad som krävs för att kunna köpa ett par märkesbyxor ytterligare till sin son.
Alldeles oavsett vilket så borde inte barnen figurera som ammunition i det här sammanhanget lika lite som de borde få finnas med i andra, ännu mer onyanserade sammanhang, som exempelvis Lyxfällan.
Jag värnar personligen om att barn ska beredas rätt förutsättningar för att lyckas väl i livet. Om detta råder det inte någon tvekan. Men hur jobbigt det än må vara att tvingas tvätta det enda par jeans man är beredd att ha på sig för att upprätthålla sin image så är det inte detta som avgör hur 14-åringens framtid kommer att se ut.
Hur mycket jag än anser att marknadsekonomi och en så stor personlig ekonomisk frihet som möjligt är viktigt så måste den fattigdom som Expressen beskriver nyanseras för att kunna tas på allvar. Den verkligt fattige, psykiskt sjuka samhällsmedborgaren som bor på en kartong varje natt hade sannolikt blivit själaglad över att få ett par nya byxor oavsett märke. Hade de dessutom kunnat tvättas minst en gång i veckan hade det varit ännu bättre.
För övrigt har Johan Ingerö dagens roligaste kommentar om Expressen och deras nya medarbetare Lotta Gröning som kom dit från Aftonbladet:
"Jag tror på marknadsekonomi och därmed även Expressens rätt att anpassa
sin nyhetsförmedling efter den egna konkurrensen med Aftonbladet. Men
när tidningens chefredaktör försöker hävda att motståndet mot hans
lilla kommers grundas på bristande kunskap om och engagemang för
utsatta människor går han för långt.
Då måste någon påminna om vad Mattssson och hans loppmarknadsfynd Lotta Gröning egentligen är ute efter."
Loppmarknadsfynd eller ej. Något större förtroende för vad Gröning tar sig för har i alla fall inte jag.
Andra bloggar om: fattigdom, expressen, thomas mattsson, ekonomi, politik,
Intressant.se