Regeringen ska fortsätta som om vinden blåser orkan i ansiktet

Jag kan inte låta bli att se det som anmärkningsvärt hur opinionsläget har förändrats sedan i höstas. En finanskris och en Mona-kris har raderat ut ett vad många nog trodde var ett ointagligt försprång.

Moderaterna har i egenskap av det starkaste regeringspartiet gynnats mest av en ökad tilltro till regeringens förmåga att hantera kris och lågkonjunktur. Kristdemokraterna tappar och ligger nu utanför riksdagsplats, något som givetvis gör marginalen mellan blocken större än de tre procent som sägs.

Inbillningen om att en megafonkör av kritik mot regeringen skulle räcka för att bräcka densamma i valet 2010 har nu visat sig inte räcka och med ett minst sagt instabilt samarbete med både miljöpartiet och vänsterpartiet på halsen så lär inte möjligheterna att snabbt och enkelt lägga fram stabila och visionära idéer ha ökat.

Det finns många som påstår att runt om i landet kokar missnöjet mot regeringens politik och bristande sjukdomsinsikt i tider av kris. Är det då inte väldigt märkligt att alla opinionsundersökningar tycks missa att ställa frågan om politiska sympatier just till de som kokar mest av missnöje?

Samtidigt så gäller det för regeringen att nu inte luta sig tillbaka och tro att de har folket med sig och snart passerar oppositionen. Det gäller att jobba på som om vinden i ryggen inte fanns där.