En serie olyckliga omständigheter är inte dråp
Jag blir mer undrande ju mer jag läser om den kvinnliga läkaren som häktats för dråp på ett nyfött barn på Astrid Lindgrens barnsjukhus.
Första var det rubriker om mordmisstanke och sedan blev det misstanke om dråp som hon häktades för.
Åklagaren har agerat på egen hand utan att ha diskuterat saken med Socialstyrelsen.
Expertis säger nu entydigt att det agerande som har använts i samband med att respiratorn skulle stängas av är exakt det som är praxis. Om så är fallet, att man blandat ihop grundläggande begrepp inom vården som aktiv dödshjälp och palliativ sedering
Så vad är det då egentligen som har gått snett och vem är det som eventuellt bär ett personligt ansvar för detta?
Läser man vad Aftonbladets chefredaktör Jan Helin twittrade om tillsammans med Henrik Schyffert och Mymlan sent i lördags kväll så får i alla fall jag för mig att det finns många frågetecken att reda ut och att familjen själva, som är de som anmält den tragiska händelsen till polisen, har en hel del av svaren på detta, eller i varje fall sin egen syn på saken, men att de ännu så länge inte velat fronta detta i media med feta rubriker som resultat. Säkert ett helt korrekt beslut av familjen.
Eller så finns det en rad olika förklaringar till varför det gick som det gjorde. Följer man händelseförloppet från början till slut så finns det många omständigheter som har gått familjen emot och som jag kan tänka mig för vem som helst hade kunnat få tankarna om skuld att svänga mellan egna misstag och andras misstag. En svår förlossning tidigt under graviditeten med svåra komplikationer och krossade drömmar.
Tankar om skuld är fullt naturliga, frustration över att sjukvården i princip aldrig under den lilla flickans korta liv har ingett det förtroende hos föräldrarna som de hade önskat och behövt. Men det går inte att tyda någonting som att det har varit föräldrarna som har drivit frågan om att flickans skulle ha bragts om livet med berått mod. Det är polis och åklagare som har drivit den processen sedan i oktober förra året. De har varit förkrossade med ändå, i all sorg, försökt att gå vidare i livet med nya mål.
Det kan mycket väl vara så att sjukvården totalt sett har brustit i en rad olika delar av vad familjen har gått igenom, och att utebliven eller missuppfattad information har gått familjen förbi, men därifrån till att ge en enskild läkare i samband med det ofrånkomliga slutet skulden för flickans död är för mig svårmotiverat och att åklagaren dessutom på egen hand gjort det som nu pågår utan att ta hjälp av expertis på Socialstyrelsen är extremt märkligt.
Att den kvinnliga läkaren uttalat sig och sagt att hon tror att någon annan gjorde det [medicinerade flickan för mycket] gör inte det hela enklare att förstå med tanke på att flickans liv sägs inte skulle gått att rädda. Det uttalandet skapar frågetecken som inte hade behövt att ges om allt hanterats korrekt.
Avslutningsvis; om beskrivningen av vad som har hänt stämmer, i samband med att flickans liv inte gick att rädda, så har åklagaren gjort ett rejält övertramp med långtgående följder för hela sjukvården
Det värsta som det här kan leda fram till är att patienter i olika åldrar kan komma att få lida onödigt mycket om läkarnas riktlinjer skärps så att de inte längre kan utföra sitt jobb för patientens bästa.
Uppdatering:
Precis när jag postat det här inlägget och kastade mig över en uppdatering av vad som skett på Twitter sedan igår kväll så hittar jag några lösryckta pusselbitar som, i fall de är sanna, vänder diskussionen i den aktuella skuldfrågan i en helt annan riktning. Än en gång är det Jan Helin på Aftonbladet som har twittrat och där skrivit att "Krokiga tips når redaktionen om religiösa motiv i förundersökningen mot barnläkaren. Låter långsökt ännu. Eller?" och på några frågor följt av "Ryktet säger att åklagaren är katolik. Sant eller inte – vad spelar det för roll? Lagen är densamma. Men kollar gör vi."
Att medier får ta emot många märkliga tips kan jag tänka mig och låt oss verkligen hoppas att det inte finns något uns av grund i ovanstående krokigheter.