Det rödgröna samarbetet bygger på tvång
Jag har läst mig igenom Fokus långa artikel om Sveket mot Sahlin som berättar historien om turerna i förhandlingarna mellan socialdemokraterna, miljöpartiet och vänsterpartiet.
Det är en läsning som för mig ställer många frågetecken och jag kan inte förstå hur detta samarbete ska kunna generera mervärde för något av partierna. Det skulle i så fall vara att de får bilda regering, något som bara skulle vara ett mervärde för vänsterpartiet och miljöpartiet. Socialdemokraterna vill innerst inne inte ha något av de andra partierna med in på Rosenbad.
Det som är slående är vilken misstro det finns och att partierna under långa perioder inte ens har träffats tillsammans. Det är lika anmärkningsvärt hur så stora beslut som ett samarbete om regeringsmakten borde vara för socialdemokraterna hanteras så knackigt och byggt på mer tro än tydliga beslut.
Likadant verkar det vara med de andra två partierna som också verkar tro att saker är på ett visst vis istället för att reda ut hur det i verkligheten förhåller sig.
Ett samarbete som har kommit till i alla hast, efter det att Monas missuppfattning om sitt eget mandat snabbt spolierade den önskade konstellationen med miljöpartiet, ser för mig mycket bräckligt ut och nästintill omöjligt att hantera i ett tänkbart regeringssamarbete.
De tittar snett på varandra och misstror sina kollegor på ett sätt som påminner om borgerliga regeringars beteende på 70-talet.