2008 – ett år av stora personliga förändringar
Jag tror inte att jag någonsin har levt ett år som har inneburit så stora förändringar i min tillvaro. I alla fall inte ett där det nästan enbart handlar om positiva förändringar.
När året började gick jag och väntade på en anställningsintervju för ett jobb som jag sökt i november 2007. Jag hade varit på samma ställe sedan 1994 och helt naturligt av och till känt att det var dags för någonting att ske. Detta jobb fick jag inte och inget konstigt med det egentligen då jag sannolikt inte hade tillräckliga kvalifikationer och sett i backspegeln, både med vad som sedan skett för mig personligen och för detta företag jag intervjuades på, så var det en jäkla tur att jag inte hamnade där.
Det som sedan skedde under våren, från mitten på mars till slutet av maj, är både tur och timing in i minsta detalj.
Hemma för semester veckan före påsk blir jag uppringd av min fd chef, nu på ett konkurrerande nystartat företag, som vill träffa mig. Jag har haft sporadisk kontakt med honom de senaste åren, sedan han lämnade vår gemensamma arbetsplats, och nu tycker han att "det är dags att prata".
På skärtorsdagen träffas vi. Jag får en ingående beskrivning av vilken tjänst företaget ska tillsätta, ansvarig för Logistik och IT, och jag ska fundera över påskhelgen om vad jag tror om detta. Det krävdes inte speciellt mycket tankemöda för att konstatera att det handlade om en i det närmaste skräddarsydd tjänst för mig, så kändes det i alla fall, och detta meddelade jag dagen efter.
Den dryga vecka som sedan förflyter innan vi får möjlighet att träffas igen, och då jag får ett konkret erbjudande om tjänsten, blir extremt jobbig rent mentalt. Det handlar om så många tankar om hur jag ska agera om jag får denna konkreta fråga, vad vi ska göra med vårt boende som innebär ganska lång pendling och att gå till sitt jobb varje dag och känna sig som om jag redan har börjat att sluta där.
All med nytt jobb blir spikat den 3 april. Dagen efter meddelar jag min närmsta chef om beslutet och sedan följer ytterligare en vecka innan det blir officiellt för alla på företaget.
Under denna vecka hinner vi dessutom hitta ett nytt hus, vinna budgivningen och besluta oss för att flytta oss halva resvägen närmare Göteborg. Det jobbigaste med detta, då, var att vi skulle lämna det hus som vi lagt ner 5 års renoveringsslit på. Nu känns som ett ytterst moget beslut utan minsta ånger.
Nytt jobb på plats. Nytt hus var köpt. Dags att sälja befintligt hus!
Även detta går som en dans. Vi kontaktar mäklare och får huset utannonserat ytterligare en dryg vecka senare, den 18 april, med tanken att ha en visning måndag 5 maj. Vi hinner inte mer än att få allt publicerat innan ryktet på byn har gått och det finns ett intresserat par, boende 300 meter ifrån oss, som lägger ett bud vi direkt känner att vi nappar på. Så mindre än en vecka efter annons är huset sålt utan visning!
Från fråga om intresse av ett jobb till klart jobb, köp av nytt hus och försäljning av gammalt på två månader. Sedan fortsätter allt att snurra på i hundratio under våren, sommaren och hösten, med uppstart av nytt jobb i mitten av maj, flytt i slutet av maj, barnen in på nytt dagis i augusti, frun börjar nytt jobb i samma månad…
Även om det allra mesta har varit positiva saker så känns det så här vid årets slut som om det kanske har varit på gränsen.
Just därför känns det som om 2009, i alla fall första delen av detta, behöver bli en tid där många småsaker i vardagen behöver finjusteras och falla helt på plats för att allt ska kännas så bra som det verkligen borde göra med tanke på alla positiva saker som har hänt under detta 2008.
Ingen löften avges, men en ambition om ett något mindre kreativt kaos än den feta räkmacka som vi har surfat på 2008.
Ett urval av personliga tankar under året:
Dags för nystart!, Osannolikheten och timingen fortsätter, Fem fina år är på väg att avslutas, A longing to California, När döden möter livet