Relevant reflektion om domen mot Beltran

SvD:s Maria Abrahamsson gör en relevant reflektion om domen mot Tito Beltran och en jämförelse med ett annat aktuellt fall:

Men kan man vara säker på att inga ovidkommande hänsyn har tagits när det gäller brottsrubricering och val av påföljd?

I
dag dömde Stockholms tingsrätt en man till två års fängelse för att han
för åtta år sedan våldtog en 15-årig flicka. Efter att ha tvingats in i
en bil misshandlades och tvingades hon till orala och vaginala samlag.
Mannen kunde bindas till brottet tack vare ett DNA-test.

Två
års fängelse kan låta lite för ett så grovt brott men det är ungefär
vad domstolarna brukar döma ut i liknande fall. Sett i det perspektivet
bör frågan ställas om Ystads tingsrätt har hållit sig kyligt neutral
till den mediala uppståndelsen när domstolen utmäter ett lika strängt
straff i fallet Tito Beltran.
Visst, domen är tydlig och lättläst, men den väcker ändå fler frågor än den besvarar.

Samma påföljd för två olika våldtäkter som begicks för ungefär lika lång tid sedan. Samma påföljd för två olika rättegångar där beksrivningen av stockholmsfallet dessutom på beskrivningen låter betydligt mer brutal och våldsam.

Bevisningen mot Beltran består av minnesbilder från offret och vittnen med välkända namn.

Bevisningen i stockholmsfallet vilar tungt på det DNA-test som man lyckats binda mannen med.

Carola och DNA som bevisning har i varsin rättegång givit samma påföljd.

Relaterat:

Andra bloggar om: tito beltran, våldtäkt, fängelse, brott, straff, världsartisten, samhälle, carola, maria lundqvist, robert wells, rhapsody in rock, Intressant.se