Ditt barn är vad du äter
Ätstörningar i olika former är bland annat ett resultat av den fixering som idag sker både sett till hur vi ser ut och vad vi stoppar i oss. Dessa problem undviker vi i högre utsträckning om vi ser till att äta regelbundna middagar tillsammans med våra barn. Detta påstås i alla fall i en ny studie.
Är det verkligen så enkelt?
Givetvis är en fast punkt i familjen en bra grund att stå på för att minska risken för den typen av problem, men jag tror inte alls att det behöver handla om trygga kärnfamiljsmiddagar med tillhörande familjeråd. Om man inte lagt grunden tidigare än så för sina barn, så att de känner en trygghet i att prata om sina problem, så blir det svårt.
Det handlar snarare om hur man från början lär sina barn att förhålla sig till sin egen kropp och med vilken självkänsla de sedan möter omvärlden.
Det handlar mycket mer om att äta maten och sluta prata om allt farligt den innehåller. Det handlar om att mamma och pappa har goda argument för varför de själva inte äter smör på mackan och 12-åringen vill göra det samma.
Det handlar även om varför en till synes normal mamma eller pappa bantar och deras spinkiga tonårsdotter tycker att hon är fet och vill göra samma sak.
Det handlar också om den manliga kroppsfixeringen som gör att unga killar i puberteten går på gym för att skaffa sig en snyggare fasad utan nämnvärt muskelinnehåll.
Familjemiddagar i alla ära, men det är nog lite mer komplicerat än så och även om man lägger ner ett grundligt jobb i sin uppfostran för att uppfostra sitt barn till en säker och trygg individ så är det ändå ingen garanti när det väl kommer till kritan.
Relaterat:
Andra bloggar om: ätstörningar, familj, barn, uppfostran, samhälle, matvanor, kroppsfixering, Intressant.se