Byggnads golvade av EU-dom
Alldeles i början av 2005, när jag precis hade börjat blogga, var Byggnads blockad av det lettiska företaget Laval i Waxholm en het nyhet.
Jag tyckte redan då att det var ytterst märkligt hur detta, inom ramen för en fri arbetsmarknad, kunde ske mot ett företag från ett annat EU-land.
AD:s preliminära utslag gick, i avvaktan på EU-domstolen, i favör till Byggnads. Men nu när EU-domstolens beslut kommer så ger de en tydlig markering till förmån för det lettiska företaget.
"Enligt domstolens pressmeddelande är rätten att vidta fackliga
stridsåtgärder en grundläggande rättighet. Men stridsåtgärderna måste
vara grundade på tvingande hänsyn till allmänintresset. Domstolen anser
att en blockad av byggarbetsplatser kan vara ett sätt att garantera
utsända anställda deras arbets-och anställningsvillkor. Men
stridsåtgärderna kan inte vara motiverade av att tvinga fram en
anslutning till byggnadsavtalet."Detta innebär ett stenhårt slag i magen på Byggnads möjligheter att i framtiden ställa sig i vägen för utländska byggföretag i Sverige så länge det inte är av hänsyn till ordning, säkerhet och hälsa.
I första hand tror jag att Byggnads kamp inte alls handlar om någon omtanke för de utländska byggnadsarbetare som kommer hit. Istället handlar det om ren egoism som har sin grund i rädslan för att deras egna arbetstillfällen utsätts för konkurrens på ett sätt som många, många andra branscher under lång tid varit utsatt för.
Den stora skillnaden är att många av dessa branscher har inte utmanats på hemmaplan, så som byggbranschen av naturliga skäl blir, utan genom en lägre produktionskostnad i annat land.
Tekoindustrin i Sverige hamnade i kris redan på 1970-talet när billigare arbetskraft i Finland och Portugal utmanade svensk produktion. Sedan har en förflyttning av denna konkurrens skett via ex-Jugoslavien, de baltiska länderna och övriga östeuropa för att nu till stor del befinna sig i asien med Kina som massproducent.
Det sattes då in statliga åtgärder för att på detta vis behålla produktion och arbetstillfällen i landet och det bedrevs kampanjer för att konsumenterna skulle köpa kläder "Made in Sweden", men det visade sig snart bara vara ett luftslott som aldrig någonsin skulle kunna konkurrera ut utmanarna. Istället blir utmanarna i sin tur successivt utkonkurrerade.
De rimliga krav som vi kan ställa är just att regler för ordning, säkerhet och hälsa efterlevs, så som vi också försöker ställa krav på de som producerar våra kläder och vår elektronik i asiatiska länder. Den stora skillnaden att det är betydligt enklare att kontrollera detta på svensk mark, av svenska myndigheter än att med ett snövitt samvete köpa en bomullsskjorta på HM eller en TV på Elgiganten.
Dagens beslut är enligt vissa ett allvarligt bakslag för arbetarklassen. Det beror på i vilket perspektiv man väljer att se det, men om man ser det ur ett löneperspektiv och anser att en genomsnittslön, för en byggarbetare ansluten till Byggnads, på närmare 26 000 kronor i månaden är en "arbetarlön" så anser i alla fall jag att det är ett extremt skevt perspektiv på tillvaron.
Det handlar mer om en rädsla, hos en så här långt relativt skyddad bransch, för den konkurrens som finns på den öppna marknad de allra flesta andra varit väl medvetna om under lång tid.
På det glada 70-talet konstaterades att det enda sättet att rädda svensk tekoindustri hade varit att stänga importen. Ett alternativ som var uteslutet då och som i och med dagens dom också är utesluten för svensk byggindustri, även om det rimligtvis inte kommer att få samma långtgående konsekvenser där som för tekoindustrin.
Relaterat:
Andra bloggar om: byggnads, eu, samhälle, politik, arbetsrätt, vaxholm, facket, eu-domstolen, byggindustrin, Intressant.se