PR-maskineriet bakom familjen McCann

Självkritik är bra.

Jag hade aldrig skrivit en endaste rad om den brittiska flickan Madeleine McCann om inte svensk media uppmärksammat hennes försvinnande på det sätt som skett.

Det har blivit ett antal inlägg från mig om försvinnandet, som på något vis relaterar till henne, sedan maj månad. Men redan från början tyckte jag att det fanns en exponering från media på händelsen som inte var relevant. Så här skrev jag den 18 maj:

"Om man sätter in försvinnandet i sitt rätta perspektiv så har i alla fall jag svårt att förstå att stora svenska tidningar som SvD och DN rapporterar så som de nu gör. […] Barn och vuxna människor försvinner dagligen både i Sverige och
andra länder utan att SvD och DN ägnar en enda tanke åt att följa och
rapportera om sökandet.

Hur många andra portugisiska barn har försvunnit under de två veckor som allt fokus legat på Madeleines försvinnande?"

Nu när det har gått 4,5 månader sedan Madeleines försvinnande har SvD en artikel där man på något vis försöker sig på att sätta rapporteringen i sitt rätta perspektiv.

Artikel som heter "Mediernas Madeliene" konstaterar att "761 barn har försvunnit i USA , 43 i Storbritannien – bara under det
senaste året. Av egen fri vilja, drunknade, bortrövade av en förälder,
i enstaka fall kidnappade av en främling. Men du har bara hört talas om
ett av dem: Madeleine McCann."

Niklas Kierkegaard skriver sedan så här om reaktioner och orsaker till exponeringen:

"När SvD.se lägger upp en Madeleine-historia på nätet går den omedelbart i taket på läsartoppen.
Hur blev det så här?

Det
gick undan redan i starten. En kombination av omständigheter lyfte
historien från första början. Här är några: två medietillvända
föräldrar med rätta vänner och vänners vänner, en ägare av
hotellanläggning med skicklig pr-firma, flera hjälpande händer från
brittiska utrikesdepartementet. Samt: en genuin medkänsla med familjen
McCann."

Sedan följer ytterligare beskrivningar av det väloljade PR-maskineriet som under 4,5 månader har sett till att hålla historien vid medvetande hos människor.

En orsak till att en Madeleine-historia även hos SvD direkt blir en av de mest lästa är givetvis för att tidningen har valt att från början uppmärksamma den på fel grunder.

När man sedan märker att läsarna vill få veta mer om den tragiska historien så kan inte ens en seriös svensk morgontidning låta bli att skriva artikel efter artikel innehållande spekulationer och spår som uppenbarligen kommer direkt från familjen McCanns PR-stab.

En snabb koll visar att det finns 37 artiklar på svd.se som handlar om Madeleine McCann. Hos kollegan DN finns det 34 artiklar. Det innebär en ny SvD-artikel om henne var 3-4 dag sedan början av maj.

Självkritiken över det onormalt stora antalet artiklar borde vara gigantisk hos både SvD och DN.

För saken är den att det fram till nu, när det skrivs en lite mer bakom-kulisserna-artikel, så har det nästan bara handlat om en okritisk rapportering som uppenbarligen planerats och tajmats av en "skicklig PR-firma".

Aktuella länkar:

Svd

Andra bloggar om: , , , , Intressant.se