Fiasko-VM eller stabila VM utan tur?
Nu snackas det om fiasko och underkänt för Sverige i friidrotts-VM. Den som gör detta har en taskig historisk uppfattning!
Sverige tar i och för sig "bara" en enda medalj, Klüfts guld i
sjukampen, men vid sidan om detta finns det tre fjärdeplatser och tre
sjundeplatser.Det var media som piskade upp medaljförväntingarna före VM och det är samma media som nu betygsätter VM som ett misslyckande.
När Aftonbladet skriver att svenska folket ger domen underkänd till
VM-insatsen så visar det tydliga tecken på en helt verklighetsfrämmande
uppfattning och är mer ett prov på hur bortskämda vi är med framgångar
under 2000-talet.Självklart är det tungt när "gamla" pålitliga
medaljörer som Stefan Holm och Kajsa Bergkvist inte lyckas, men
istället har vi haft Johan Wissman som tog sig till final efter ett
fantastiskt svenskt rekord i semifinalen, Mustafa Mohamed som slog sig
in i den yppersta världseliten och Sanna Kallur som gör sitt livs lopp
en hundradel från brons och två från silver.Förutsättningarna inför OS nästa år ser mycket bra ut, bättre än
inför Aten 2004 där Sverige tog tre guld (Klüft, Holm och Olsson), men
utöver det inte hade någon ytterligare som var i närheten av att
konkurrera om medaljer. Faktum är att bästa placering den gången, efter
guldmedaljörerna, var Sanna Kallurs niondeplats på 100 m häck.Till Beijing-OS finns det i dagsläget en lista på
åtta potentiella medaljörer – Christian Olsson, Carolina Klüft, Mustafa
Mohamed, Stefan Holm, Linus Törnblad, Kajsa Bergkvist, Magnus Arvidsson
och Alhaji Jeng.Till detta kommer ytterligare några stycken med möjligheter till
finalplatser där Johan Wissman givetvis är det allra säkraste tipset.
Tyvärr tävlar han i en gren, där det trots svenskt rekord med en sekund
bara i år, krävs nästan en sekund till för att kunna konkurrera om
medaljer med amerikanerna.För Stefan Holm och Kajsa Begkvist lär det kommande året vara deras
sista stora kraftansträngning innan deras karriärer avslutas. Holm är i
yppersta världseliten och Kajsa behöver hitta rätt med tekniken och där
tror jag det blir en ny tränare istället för Tregaro.För Christian Olsson handlar det i första hand om att kunna balansera på rätt sida skadegränsen.
Det finns olika typer av misslyckanden, eller
mindre bra insatser i årets VM, men det är ett litet antal i den
svenska truppen som ens i efterhand kan ifrågasättas.Med utgångspunkt från framtida utveckling och de möjligheter som
finns för nya svenska friidrottare bland de 10-15 bästa i världen i sin
gren kan jag bara hitta några stycken som inte borde varit i Japan –
Hanna-Mia Persson i stav, Erik Sjökvist i 5000 m och Henrik Skoog 3000
m hinder. Misslyckandet i deras fall handlar inte om deras egen insats,
de har presterat på den nivå de är förmögna till, utan om att de ens
blev uttagna till VM.En klarad B-kvalgräns borde inte vara nog för att med automatik få
en biljett till VM. Den ska kunna göra det, men under omständigheter
som innebär att man kan se en realistisk chans att uttagningen kan ge
något för framtiden.Inför OS nästa år har ingen av ovanstående trio en chans att bli
uttagna, när SOK lägger sitt ord med i bedömningen, om de inte genomgår
en osannolik förvandling under hösten och vintern.Det som man också måste komma ihåg är att OS är
något helt annat än VM. Det är just där som alla vill vara som bäst. En
misslyckad medaljsatsning i OS är betydligt tuffare för den aktive att
misslyckas med än i ett VM där chansen ändå återkommer vartannat år.Sedan är inte medaljer allt som räknas i idrottens värld, men det är
medaljörerna som vi kommer ihåg efteråt även om det finns oförglömliga
hjältar även bland de som inte lyckats ta sig hela vägen upp på pallen.En sådan hjälte kan vi hämta från årets VM i form av Mustafa
Mohameds heroiska insats på 3000 m hinder. En annan är Johan Wissman
när han som förste svenske sprinter sedan 1920-talet tog sig till en
global final.Aktuella länkar:
1
1
Andra bloggar om: sport, friidrott, beijing 2008, Intressant.se