Sjukdomskunskap a’la Skugge

Linda Skugge hade igår en alldeles briljant krönika där hon förklarar för Filippa Reinfeldt och sina läsare vad sjukvården borde informera om och vad varje medborgare bör tänka på innan man sätter kurs mot akuten:

Hon skriver med ett stockholmsperspektiv på hur vårdmöjligheterna ser ut, men det som jag tror går att översätta oavsett del av landet är den hysteriska inställning som många har till att i tid och otid sätta sig på stans akutmottagning med vilken vanlig åkomma som helst.

Vi försöker intala oss själva att vi aldrig varit mer kunniga om det mesta idag än vad vi är idag, men hur man tar hand om sig själv och sina barn i samband med sjukdom är ett område som är eftersatt. Det finns många sanningar i det Linda beskriver. Jag snor några av hennes tips rakt av för den som är intresserad:

• Kära föräldrar, falsk krupp är inte farligt, man behöver inte åka in till akuten.
  Man tager det lilla barnet som är alldeles rött i ansiktet för att det
  har svårt att andas och går in till duschen och ”ångar” ungen. Sen
  lugnar man barnet.
• Samma gäller magsjuka, man tager
  det lilla barnet som inte kan behålla nån vätska och håller i dess
  armar så att det inte fäktar för mycket. Sen skedmatar man det lilla
  livet med vätskeersättning var femte minut, under milt tvång.
• Är ni bonnaförkylda med feber och snuva så är det inte halsfluss trots
  att ni har sjukt ont i halsen. Då kan inte sjukvården hjälpa er.

Tyvärr tror jag att ovanstående är oerhört vanliga anledningar till ett besök på akuten. Det kostar en jäkla massa onödiga pengar på ett sjukhusbesök som dessutom slukar onödiga resurser på landets akutmottagningar.

Hur roligt är det att sitta på akuten i en lång, lång kö och veta att kanske 30 % av alla som sitter där egentligen inte borde vara där alls? De borde bara hemma eller på en vårdcentral någonstans betydligt närmare hemmet.

Hur frustrerande är det inte för den hårt ansträngda personalen på akuten att ta emot människor där det enda "resultatet" av besöket blir ett råd av det mest elementära slaget som likaväl kunde skett på telefon via sjukvårdsupplysningen? De borde få fokusera på den akutvård de egentligen är där för att göra.

Ett annat dilemma tror jag även utanför stockholmstrakten är kunskapen om vilka andra alternativ istället för akuten som finns. Där har landstingen ytterligare något att förbättra.

Nu handlar inte detta bara om föräldrar som åker till akuten med sina barn alldeles i onödan. Det finns många som även i vuxen ålder belastar vår sjukvård alldeles i onödan för minsta lilla förkylning.

Sedan finns det dom som aldrig går till doktorn hur mycket de än skulle behöva det…

Andra bloggar om: linda skugge, sjukvård, akutvård, politik, samhälle, sjukdom, föräldrar, barn, Intressant.se