Femanism

Sofia Karlsson sa i SVT i morse att det som man är viktigt att skilja på att känna skuld och att ta ansvar i frågor som rör feminismen. Hon sa också att anledningen till att i princip inte några män i Sverige valde att rösta på F! beror på att männen inte lyckas skilja på detta.

En av de män som inte röstade på F!, men som i alla fall gjorde ett försök att bryta sig in är Zanyar Adami som idag säger igår sa farväl till feminismen i en SvD-kolumn. Han gör det efter ett års tid där han konstaterat att han inte hör hemma i de lösningar som förespråkas av de allra ivrigaste feministerna i Gudruns initiativ.

"När Feministiskt initiativ bildades var jag en av de som jublade.
Äntligen ett nytt politiskt verktyg som skulle leda till fler kjolar på
människor med makt. När Gudrun Schyman hälsade på oss på
Gringoredaktionen var jag extra exalterad. Men halvvägs in i hennes
föreläsning insåg jag att Fi inte var ett parti för män.

Visserligen hade de
10 procent män som medlemmar men de bjöd aldrig in aktivt. I stället
var det den vanliga demoniseringen av män som grupp. Jag var redo att
värvas men det slutade med att jag inte ens röstade på dem. Jag delar
kampen men kunde som man inte vara med i en rörelse med en sån mansbild."

Jag var aldrig exhalterad över Fi och har aldrig varit i närheten av att ens fundera över en röst på denna rörelse då dom Zanyar Adami beskriver det. Däremot är det som handlar om kampen för jämställdhet, arbetet för alla människors samma möjligheter, en lika självklar kamp för mig som alla grundläggande kamper som utgår från orättvisor i samhället som baseras på kön, ras och andra orättfärdiga argument.

Jag deltar i "kampen" för förändringar i samhället, men jag gör det inte genom att sluta upp bakom den enda vägens politik på området. Den som handlar om att urskiljningslöst skuldbelägga alla män för flertalet av alla de orättvisor som fortfarande finns i samhället och som F! stått för i sitt misslyckade försök att ta sig in i riksdagen.

När jag läser Zanyar Adamis kolumn kan jag inte heller komma ifrån att det smyger sig in en viss bitterhet från hans sida över att inte ha blivit accepterad i F!.

Är det bara en bitterhet över det faktum att han inte kände sig hemma i F! eller är så att han inte fick den framträdande roll som han kalkylerat med när han som den framgångsrike mannen bakom Gringo tog steget in i politiken och det där visade sig inte vara lika enkelt att slå sig fram med sin kärlek och charm?

Andra bloggar om: , , , , , , , , , Intressant.se

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *