Mer Bildt-irritation

Raden av människor i mediavärlden som ifrågasätter Carl Bildts bloggande har utökats med Bertil Torekulls ifrågasättande.

"Är egna bloggar den tribun varifrån statsråd och
högre ämbetsmän i fortsättningen ska försvara sig när de angrips och
vägrar att tala i riksdagen eller uttala sig för somliga medier? I så
fall är Carl Bildts blogg ett gott första steg mot en svensk "Hugo
Chávez-kultur" och därmed början till en principiell maktförskjutning
mellan den första statsmakten och tredje."

Det som Torekull och flera andra oroar sig så starkt över handlar säkert om en maktförskjutning i den meningen att landets journalister inte längre är ensamma om att forma den offentliga debatten runt våra offentliga personer.

Det är exakt samma oro som Per Svensson försökte hantera i sin obegripliga krönika i Expressen. De
känner sig hotade i sin yrkesutövning och har inte längre det fulla
greppet om de personer eller företeelser som de väljer att skriva om.

Man kan tycka att Bildt uttrycker sig mästrande i vissa inlägg. Det är upp till var och en att bedömma. Men finns det någon svensk minister i historien som på så kort tid löpande har delat med sig av sin vardag på det sätt som han gjort under februari 2007?

Hur många av de som nu ifrågasätter Bildts bloggande hade gjort det om det inte handlat om ett krig mellan honom och hans angripare journalisterna/publicisterna?

Jag hoppas att många, många fler beslutsfattare börjar delta i det nya offentliga samhället där gammal hederlig media får anpassa sig efter en verklighet där de inte längre håller i taktpinnen alla gånger.

Bildt biter ifrån på ett för media helt nytt sätt, men låt inte det här bli en fråga enbart om Carl Bildts bloggande. För demokratin och politikers möjligheter att återfå lite av det tappade förtroendet hos allmänheten tror jag att frågan är betydligt större än både Bildt, Torekull och Per Svensson.

Andra om detta:

Som så ofta skriver Blogge Bloggelito alldeles utmärkt i ämnet, precis som Magnus Ljungkvist gör.

Uppdatering 1:

Bildt kommenterar (givetvis) Torekulls debattartikel på ett alldeles glasklart sätt i sitt inlägg "Öppenhet 2.0".

Statsvetare Stig-Björn Ljunggren skriver också ett läsvärt inlägg i debatten:

"Är inte detta ett av den svenska bloggosfärens stora ögonblick?

Jag trodde vi var en samling egotrippade, skrivklådade,
rättshaveristiska tidsfördrivare, och nu visar det sig att denna nya
teknik, den digitaliserade hektografen, kanske trots allt spelar roll.

Bloggarna har rått sansade skribenter som Per Svensson att gå i
spinn, gamla farbröder som borde ha vett att åldras med värdighet att
skriva patetiska aktstycken!"

Uppdatering 2:

PJ Anders Linder är i alla fall en journalist som fattat galoppen:

"Bloggande möjliggör en direkt kommunikation mellan folkvalda och
allmänhet. Är det ett problem? Jag tror att det är svårt att hitta
någon utanför journalistskrået som tycker det. Självklart finns ett
legitimt intresse hos människor att höra en makthavares egen version av
läget.

[—]

Summa summarum får dagens debattvända Torekull att framstå som hopplöst
fast i en makthavande journalistroll, som tiden håller på att springa
ifrån, medan Bildt ter sig avspänd och modern. Sedan är det upp till
var och en ifall man gillar Bildts speciella blandning av mästrande
tonfall, namedropping och ironi."

 

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , Intressant.se