Så som i himmelen
Såg igår kväll Kay Pollaks film "Så som i himmelen" för andra gången.
Den första var när den gick upp på bio för ett par år sedan. Då var det ett annorlunda och nästan magiskt ögonblick när filmen var slut och hela biopubliken satt kvar lugnt och stilla under hela eftertexten och avslutningsmusiken med Helene Sjöholms "Gabriellas sång".
Hemma i soffan blir det inte riktigt samma känsla. Dessutom kändes inte filmen lika fantastisk en andra gång så som en klassiker ska göra. Visst är den en mycket bra svensk film, men det är inte något jag kan tänka mig att se om en gång om året så som jag kan med en klassiker.
Sämst är överdramatiseringen av prästparet som inte känns äkta på något vis.
Bäst i filmen är Frida Hallgren som Lena och Helene Sjöholms fantastiska sång.
Bloggar.se: film, så som i himmelen, kay pollak, frida hallgren, helene sjöholm