Lysande av Jonas Morian

En av mina absoluta favoriter bland socialdemokrater är Jonas Morian med sin blogg Promemorian. Han visar upp den typ av nytänkande och mod i debatten som saknats hos socialdemokraterna under ett bra tag nu och som visade sig mycket tydligt i årets valrörelse.

Idag skriver Jonas om ett socialdemokratiskt föreningsmöte där Berit Andnor, ordförande i socialdemokraternas valanalysgrupp, deltog för att bland annat diskutera vad som gick snett i årets val.

Tyvärr lämnade jag inte mötet med någon känsla av att man inom den socialdemokratiska partiledningen var på rätt spår.

I
stället inledde Berit Andnor med att tala sig varm för en stor
facklig-politisk manifestation som planeras, i protest mot bland annat
regeringens föreslagna höjningar av a-kasseavgiften. Att inleda
oppositionsarbetet med att sluta arbetarrörelsens fackliga och
politiska led, i synnerhet om en fråga där man förefaller ha ett brett
folkligt stöd, kan säkert ge kortsiktig vind i seglen – men det är
knappast någon långsiktigt effektiv metod för att vinna val.

Skälet
till det är att partierna i den borgerliga alliansen, och då i
synnerhet moderaterna, under valrörelsen var väldigt tydliga med att
det var just en sådan politik man gick till val på; att a-kassan
(”bidrag” på moderatsvenska) skulle sänkas och andra incitament skulle
till för att skapa jobb. Man kan – och bör – ha massor av synpunkter på
den politiken, men det var den de gick till val på. Och vann med. Att
nu i efterhand protestera mot att de genomför den politik de fått
mandat för känns ärligt talat lite fånigt.

—–
På mötet med Berit Andnor sa hon bland annat, som svar när jag påpekade
att moderaterna varit väldigt tydliga med sin syn på a-kassan i
valrörelsen, att det funnits och fanns stora brister på ideologisk
skolning bland arbetarrörelsens företrädare. Därför hade vi inte klarat
av att ta debatten på allvar om a-kassan i valrörelsen, och därför hade
– menade hon – många väljare varit okunniga om vilka avgiftshöjningar
och slopade avdragsmöjligheter som skulle följa med ett borgerligt
styre.

Jag tror att det är att underskatta väljarna. Jag är
också tveksam till om det hade varit rätt metod att bemöta moderaternas
uppenbarligen genomtänkta, om än möjligen feltänkta, ”politik för jobb”
med ideologisk renlärighet och skarpa protester. Hade det inte varit
något mer intellektuellt hederligt att bemöta deras nya idéer (oavsett
hur fel vi må tycka att de verkade) med en mer öppen hållning? Typ
”okej, intressant – vi håller verkligen inte med, men låt oss resonera
om saken”. Har man tilltro till sina egna idéer så borde de väl
rimligen tåla att diskuteras.

Socialdemokratin har gjort sitt
sämsta val sedan 1914, i hög grad på grund av att vi inte hade en
politik för jobb som verkade trovärdig i väljarnas ögon. Då vore det
kanske mer konstruktivt att förutsättningslöst kika på den politik som
de facto
vunnit väljarnas förtroende än att gå ut i protestaktioner emot den.

Jag tror inte att socialdemokraterna kommer att återta sitt tappade förtroende hos svenska folket genom att fortsätta angripa och demonisera motståndarna. De måste dra sig tillbaka, slicka såren och sedan på allvar ta tag i sina egna bekymmer.

Jag hoppas att de som ens funderar på att Pär Nuder ska utses till ny partiledare genast slänger de tankarna i den stora papperskorgen. Det skulle vara ett eko av Göran Persson som definitivt inte skulle hjälpa till att få tillbaka förtroendet. I alla fall inte från mig.

Några andra aktuella och bra inlägg av Jonas Morian:

Svarta jobb och vita samveten

Moralism styr debatten

Svenska bloggar om: , , , , , , ,

Bloggportalen Intressant.se