Regeringen Reinfeldt 2006
Carl Bildt var överraskande men det finns fler överraskningar och de flesta av dem är för mig positiva.
Så här ser min personliga syn ut på den nya regeringen Reinfeldt:
Maud Olofsson, vice statsminister och chef för näringsdepartementet: Helt väntat. I alla fall som chef för näringslivsdepartementet.
Cecilia Malmström, EU-minister: Ett alldeles utmärkt val av en person som vet vad EU handlar om och som bland annat profilerat sig i kampanjen One Seat för ett EU-kontor i Bryssel.
Anders Borg, finansminister: En av överraskningarna. Även om jag hade hoppats på honom och inte Mikael Odenberg, så trodde jag inte det skulle bli så.
Mats Odell, finansmarknadsminister: En anonym och tråkig politiker på en anonym ministerpost.
Beatrice Ask, justitieminister: Rutin från tidigare ministerpost i den förra regeringen 1991-94. Hennes kunskaper i detta område vet jag inte så mycket om.
Mikael Odenberg, försvarsminister: Han fick bli minister i alla fall, om än på en betydligt mindre viktig postion än vad många gissade. Inte mig emot.
Göran Hägglund, socialminister: Ännu ett väntat val inom ett område som säkert kommer att skapa många diskussioner, inte minst om det blir en kd-profilerad politik.
Lars Leijonborg, utbildningsminister: Lika givet som Hägglund och Olofsson var det att Leijonborg får ta ansvar för hjärtefrågorna om vår utbildningspolitik. Det är många löften att leva upp till under de kommande åren.
Jan Björklund, skolminister: Det var väl tur att han bara blev skolminister…
Eskil Erlandsson, jordbruksminister: Ingen uppfattning.
Sven Otto Littorin, arbetsmarknadsminister: Ännu en av de nya moderaterna som har en trovärdig bild från valrörelsen att leva upp till nu när allvaret börjar.
Cecilia Stegö Chilò, kulturminister: Har sett och hört henne i olika debatter på TV. Vet att hon arbetat/arbetar för Timbro. Hennes kunskap i kulturfrågor vet jag nada om.
Tobias Billström, migrationsminister: Jag uppfattar honom som en kontroversiell moderat och hörde honom så sent som igår kritisera regeringens hantering av gömda flyktingar där för få fick permanent uppehållstillstånd enligt honom.
Maria Borelius, handelsminister: Sympatisk. Visste inte att hon var modrat politiker. Mest en TV-journalist för mig som jag tror var med och startade ett företag som skulle producera fakta/kunskapsprogram för TV.
Maria Larsson, folkhälsominister: Hon som gav partiledarjobbet till Göran Hägglund utan strid.
Christina Husmark Pehrsson, socialförsäkringsminister: Ingen uppfattning.
Andreas Carlgren, miljöminister: Ett kompetent men något tråkigt val på en position där alliansen har mycket att lära och bevisa de kommande åren.
Nyamko Sabuni, integrations- och jämställdhetsminister: Ännu en av överraskningarna som jag också hade hoppats på, men inte trodde att Reinfeldt hade modet att välja. Hon är också en kontroversiell person inom ett kontroversiellt folkpartistiskt hjärteområde. Även här är det dags att byta snack mot agerande och praktisk politik.
Som helhet är bilden av den nya regeringen mycket positiv med ett antal överraskningar som jag hoppades men inte riktigt trodde på.
Nu är det som sagt upp till bevis för många allianspolitiker som har fått prata och övertyga många av oss att deras politik kan förändra saker i vårt samhälle till något bättre. Det finns starkare namn än de nyutnämnda ministrarna som har bleknat till en skugga av sitt forna jag när det väl handlar om allvar i det praktiska regeringsarbetet.
Andra bloggar om: politik, samhälle, alliansen, regeringen, fredrik reinfeldt, carl bildt, maud olofsson, cecilia malmström, anders borg, mats odell, beatrice ask, mikael odenberg, göran hägglund, lars leijonborg, jan björklund, eskil erlandsson, sven otto littorin, cecilia stegö chilò, tobias billström, maria borelius, maria larsson, christina husmark pehrsson, andreas carlgren, nyamko sabuni, ministrar
Bloggportalen Intressant.se