Hemmafruar och arbetande män

Det ska inte få finnas hemmafruar i vårt land på 2000-talet.

Vårdnadsbidrag är av ondo och får svenska kvinnor att bli kvar hemma vid spisen. Det är ojämställt och fruktansvärt på många sätt. Det hämmar kvinnors möjligheter på arbetsmarknaden och deras rätt till lika lön för lika arbete.

Säger många, men alldeles för få agerar utifrån sin "officiella" övertygelse.

Införandet av skattelättnader för hushållsnära tjänster är också en kvinnofälla. Det riskerar att återigen bli pigor till välbärgade svenskar som kan förnedra dem med ett taskigt betalt arbete.

Säger många, men ingen vet detta mer än utifrån sin egen tro. En tro som grundar sig i hur det såg ut i det riktiga svenska klassamhället på det förra seklet.

Det har gått så långt att inte ens den som vill vara det, och som genom detta uppnår sin egen dröm, får vara hemmafru utan att detta ifrågasätts. Inte heller i de familjer där kvinnan tvingas göra alla "hemmafrusysslor" på grund av en man som inte ställer upp tror jag att det bara ses som någonting negativt. För det finns också en romantisk bild av hemmafrun som få vill erkänna sig sympatisera med.

Jag tror inte heller att det egentligen ses ner på det arbete som görs i svenska hem svart idag och som i större utsträckning skulle utföras vitt med skattelättnader. Men då måste det också slutas upp att klankas ner på arbetsuppgiften som sådan och ge det en massa nedvärderande benämningar.

Att vara hemmafru, eller hemmaman för den delen, är inte samma sak nu som på den idylliska tiden när bara en person behövde arbeta i de flesta familjer för att få ekonomin att gå ihop. I den bemärkelsen var den tiden mer klasslös än vad som är fallet idag. Nu är det bara ett fåtal rika som kan kosta sig på att låta bara den ena parten arbeta.

Trots detta så ska dagens familjer hinna med mer än någonsin. De ska arbeta, sköta hemmet, huset, bilen, barnen, åka på semester, träna själva, träna barnen på fyra olika sporter varje vecka och dessutom framstå som harmoniska välmående mammor och pappor.

Förr i tiden, när det gick rent ekonomiskt, så var man på ytan antingen en välmående och framgångsrik yrkesarbetande eller en välmående hemmafru. Idag ska både mamman och pappan helst uppfylla båda dessa ideal – välmående framgångsrik yrkesarbetande förälder som uppfyller alla romantiska och idealiska bilder som finns.

Så fungerar det självfallet inte. Alldeles för få män är hemma med sina barn och tar ett för litet ansvar för det som traditionellt sägs vara kvinnans uppgifter. Men det är inte bara mannens "fel" att det är på detta viset. Den romantiska bilden och det som uppmålas som idel är också detta för alldeles för många kvinnor i vårt land. Tillsammans med vissa mäns ovilja framställs detta som ett problem som är männens "fel".

Jag skulle vilja påstå att det som krävs för att bilden av de traditionella rollerna ska förändras för alltid är att vi accepterar just dessa traditionella rollerna också, tillsammans med alla andra typer av familjeupplägg som gagnar och passar den enskilda familjen och inte det officiella svenska samhällets mall över hur det borde vara.

Jag är medveten om att det kan framstå som kristdemokratisk propaganda, men det är inte fallet. Min uppfattning är att de vill tillbaka till det som var den gamla hemmafrun och den gamla typen av familjebildning. Det vill inte jag.

Det handlar om att även i praktiken införa valfrihet för svenska familjer att organisera sin vardag utan pekpinnar från höger eller vänster. Detta tillsammans med en lite mer avslappnad attityd hos dessa familjer till hur mycket som måste hinnas med tror jag skulle innebära en stor förändring.

Svenska bloggar om: familj, föräldrar, hemmafru, hushållsnära tjänster, pigjobb, politik, samhälle, vårdnadsbidrag, yrkesarbete

Bloggportalen Intressant.se