Besvikelse eller skadeglädje
Veckans pinsamheter i regi av folkpartiet har tagits emot med upprördhet från många av oss, men denna upprörda stämning kan delas in i två olika typer.
Alla folkpartister och alliansvänner som mest visar sin upprördhet i form av besvikelse över vad som dels drabbar det egna partiet och alla oskyldiga där som inte har något med saken att göra och dels också allianskollegor som är besvikna och oroliga över hur detta påverkar möjligheterna till en valseger nästa söndag.
Sedan har vi många vänstersympatisörer som skriker ut sin besvikelse i högan sky med en illa dold skadeglädje i botten. Socialdemokraterna är givetvis de som har blivit utsatta men har också haft kontrollen och själva kunnar regissera när och hur detta skulle bli allmänt kännt.
Det har till och med nämnts i debatten att detta skulle var händelsen som tog den politiska oskulden i vårt land.
Med den utgångspunkten innebär det i så fall att vårt kära regeringsparti inte bara tog den politiska oskulden i vårt land för många, många år sedan utan också att de därefter har fortsatt att våldta det politiska livet i vårt land genom sin maktfullkomlighet och sina skandaler uppradade efter varandra.
Lars Leijonborg ska enligt alla kritiker ha haft kontrollen över hela denna soppa inom folkpartiet. Jag säger inte att jag vet vad han har haft kunskap om och inte, men det jag rent generellt kan tro är att han inte har haft en större vetskap i den här historien än vad ledande socialdemokrater (läs: Göran Persson) har haft vid deras radband av skandaler.
Eller tror ni att Han Som Bestämmer allt och även av de egna leden uppfattas som maktfullkomlig och presidentlik í sin maktutövning inte har haft minst lika stor vetskap om de egna skandalerna de senaste åren som nu Lars Leijonborg sägs ha haft?
Om ja på ovanstående fråga, varför har inte den interna kritik som nu finns mot Leijonborg någon gång varit lika stark mot Göran Persson?
Det beror givetvis att socialdemkraterna här har lyckats ta befälet över sin egen utsatthet, satt sig i regisörsstolen och lagt upp taktiken för när folkpartiet skulle sänkas och dessutom tacksamt fått med sig kvällspressen och TV4 i racet under veckan.
Jag är besviken över klantigheten hos de direkt inblandade folkpartisterna, men har ändå kommit fram till att de har mina sympatier. För hade skandaler av den här digniteten tidigare styrt mig bort från ett parti så hade jag inte röstat på socialdemokraterna en enda gång sedan 1988 när jag för första gången fick rösta.
Andra bloggar om: samhälle, politik, val 2006, folkpartiet, lars leijonborg, dataintrång, socialdemokraterna, göran persson, alliansen
Bloggportalen Intressant.se