Idrott är ingen drogfälla
Den upphetsade debatten efter kokainhistorien med Sjöberg & co tenderar till att få fel proportioner.
Visst är det tråkigt att detta får skymma den glans som det svenska friidrottslandslaget med rätta solat sig i, men att som vissa gör dra igång en debatt om hur farlig idrottsvärlden är blir oerhört märklig.
Man blir inte knarkare av att idrotta.
Man blir inte heller alkoholist av att idrotta, men risken för att bli det i anknytning till sitt idrottande är betydligt mycket större. Kanske inte när du fortfarande befinner dig på elitnivå, men efter karriären och på motionsnivå är detta ett välkänt faktum.
Det handlar inte om att moralisera. Det handlar om vår dubbelmoral om det som klassas som droger i vårt samhälle. Det finns en mental gräns mellan alkohol och andra droger som bara finns där för att alkoholen är en sedan många år accepterad drog.
Det är förmodligen så att om alkoholen hade kommits på idag så hade den klassats som samma farliga drog som många andra nu gör. Den är beroendeframkallande och ställer till bekymmer i alla delar av vårt land och i alla samhällsklasser från tidiga tonår fram till vi dör.
Jag tror inte att det förekommer kokain och andra liknande droger i större utsträckning inom idrotten än vad det gör i resten av samhället.
I debatten som pågår om Sjöberg och Nylander finns det också en väsentlig skillnad.
Sjöberg har erkänt och lagt korten på bordet. Han har aldrig försökt framställa sig som någon skolgosse som följer strömmen. Han har alltid sprungit i full fart mot strömmen och fått ta många smällar både idrottsligt och personligt. Han har aldrig hycklat med vad han tycker och tänker i olika frågor. Han har supit till i besvikelse efter missar i mästerskap (dock inte iförd landslagsdräkten).
Nylander har inte erkänt och det har ännu inte heller bevisats att han var påverkad. Problemet med honom är att han alltid framställt sig själv som the good guy som kämpade i många år för den där medaljen som sedan alltid blev en fjärdeplats. Han har, trots misstankar mot honom personligen, alltid varit en stor dopingmotståndare något som han engagerat arbetat för inom ramen för Ren Idrott.
Om det nu är så att Nylander tagit kokain så handlar det inte om att vara moralistisk om man tycker att han har begått ett större misstag än Sjöberg. Inte rent praktiskt, båda har i så fall sniffat kokain, men om man ser till hur de båda herrarna nu och då har lyckats framställa sig själva och vad Nylander tjänar delar av sina pengar på genom att arbeta för en ren svensk idrott och agera föredöme för nästa generation.
Utan att ta fram moralen i grunddebatten om att använda droger så handlar det faktiskt lite om att leva som man lär. Det är därför Sjöbergs kokainbruk inte var så överraskande som det är om Nylander bevisas skyldig.
Update:
Det behövs inte några bevis. Nylander har tagit det förnuftiga beslutet att erkänna.
"Jag tog kokain på krogen på Göteborg och jag har inget försvar."
Svenska bloggar om: samhälle, sport, patrik sjöberg, sven nylander, droger, kokain, missbruk, alkohol, moral, etik, friidrott, ren idrott
Bloggportalen Intressant.se