Lull-lull i jämställdhetsdebatten

Med anledning av inskolning av dotter på dagis skrev jag för någon vecka sedan ett blogginlägg med rubriken "Rosa prinsessor på dagis".

Idag skriver Björn Solfors en krönika i Aftonbladet som lite gränsar till mitt ämne. Han tar upp kvinnorna i vårt samhälle som i sin föråldrade syn på mammarollen i praktiken är en bromskloss i jämställdhetskampen:

"En pappa av i dag är bra på jämställdhet. Han strosar vant över klassiska kvinnomarker och fixar matlagning, tvätt och dagislämning.

Men en mamma av i dag? Hon är alltjämt en mamma av i går. Hon tror fortfarande att hennes orangutangman, rent
biologiskt, är bättre lämpad för möbelmontering och däckbyten. Hon ler
generat åt den nyinköpta dvd-spelaren och lämnar "det där tekniska" åt
sin karlakarl. Hon bakar paj istället. Sätter på dottern ännu en
prinsessklänning och ler moderligt. Så som hon alltid gjort."

Det är självfallet en generalisering, det han skriver, men tyvärr är jag tvungen att hålla med honom i betydligt större utsträckning än jag önskar att jag hade behövt.

Det är i hög grad kvinnor som driver en jämställdhetsdebatt som alldeles för ofta är så starkt tillspetsad att den i det korta perspektivet gör större skada än nytta. "Duktiga" män hakar på och kallar sig feminister för att det låter bra.

Men jag skulle vilja påstå att i det praktiska förändringsarbetet på jämställdhetsfronten så är kvinnorna precis lika dåliga som alla män som oftast får loskan i ansiktet för att de inte vill förändra.

Generellt sett har männen, med all rätta, förändrat sitt sätt att agera och sin syn på jämnställdhet i betydligt högre grad än kvinnorna har gjort. Där är det mest en högljud grupp som hörs, men den stora massan lever kvar i den värld som Björn Solfors beskriver.

Svenska bloggar om: , , , , , ,