Upplevelsen av en sporthändelse

Självklart är gårdagens OS-guld för Tre Kronor den största idrottsliga prestationen som svensk ishockey lyckats med.

Det jag har funderat på är ända att hur spännande det än var igår så kommer den finalmatchen ändå aldrig att kommas ihåg på samma vis som finalen i Lillehammer 1994.

Visst, Lidströms smackibong-skott glömmer man inte, men Foppas straff mot Corey Hirch och Salos räddning på Paul Karyias sista straff är någonting helt annat.

Det är precis samma som fotbolls-VM samma år. Vi, eller i all fall jag, hade aldrig haft dom fantastiska minnena från kvartsfinalvinsten mot Rumänien om det inte blivit färlängning och straffar där Ravelli räddar sista straffen.

Det är inte alltid nivån på den idrottsliga prestationen som avgör vilken upplevelse vi kommer ihåg bäst.

Andra bloggar om: , , ,