Lindansarna avgör valet

Förhoppningar fanns från socialdemokrater om att Junilistans plats, även i inrikespolitiken, skulle leda till tappat stöd för den borgerliga sidan.

Den första opinionsundersökningen, som alltid ska tas med skepsis, visar att det skett en säkerställd förändring. Det är bara det att förändringen består i att socialdemokraterna själva tappar 3,4%.

Junilistan får officiell status även i Temos undersökning ("I Temos publiceringsregler för väljarbarometern anges att för att ett partis siffror ska särredovisas krävs att partiet ska ha fått stöd av minst 1,5 procent i tre på varandra följande mätningar eller att partiet får minst 3,5 procent i en enskild mätning. Mot denna bakgrund publicerar Temo i denna mätning en separat siffra för junilistan.") när partiet får 4,5%.

Om Junilistans framgångar säger Temo att "i denna mätning tar
junilistan från all partier. Framgångarna är dock särskilt tydliga
bland tidigare centerpartier och miljöpartister."

Skillnaden mellan vänster och höger har enligt Temo ökat från 4,7% till 8,3% utan att ta hänsyn till Junilistan som både socialdemokrater och Nils Lundgren själv placerar mer till höger än vänster.

Tar man med det nya partiet i frågan om höger/vänster så har helt plötsligt skillnaden mellan blocken ökat till 12,8%. Inte riktigt vad jag hade förväntat mig efter en månad med borgerlig splittring (!), ett regeringparti som hade brutit den nedåtgående trenden och dessutom ett nytt parti som skulle plocka röster från i första hand borgerligheten. Är det en Ringholm-effekt trots allt?

Nu är det kanske egentligen inte så dramatiskt som det verkar när, med nästan ett år kvar till valet, 5 av 8 partier ligger i riskzonen för 4%-spärren (kd, c, v, mp & jl).

Eller så kanske det är just det som är dramatiskt, inte minst för dessa 5 partierna, men också för de andra på fast mark som är beroende av sina allierade för att kunna bilda regering om ett år.

Dags för Göran Persson att vakna till liv och överraska på partikongressen?