Firmafest i Visby

En del kryssar till Finland, skolklasser åker till Kos, vissa håller
sig till en lokal på företaget och andra går bara ut på närmsta krog.

Musikbranchen har Grammisgalan, idrottsrörelsen har Idrottsgalan, schlagersverige har Melodifestivalen.

Vissa kallar det konferens, medan andra rätt och slätt säger vad det i grunden handlar om: Firmafest!

Sätten
att, inom en yrkeskår eller ett företag, samlas på varierar i det
oändliga. Bland dom intressantaste "brancherna" finns våra politiker
och politiska journalister som en vecka varje år samlas i Visby för den
traditionella Almedalsveckan som startade igår med Göran Hägglunds
förslag till införande av skoluniform.

Innan någon nu blir
upprörd ska jag poängtera att jag bara varit i Visby en gång och sett
delar av Almedalsveckan som åskådare. Jag tror säkert att det finns
många seriösa och bra delar av en politikervecka mitt i sommaren. Många
har egentligen semester och slappnar av lite extra vilket,
förhoppningsvis, kan öppna diskussionsmöjligheterna lite extra. Att det
dessutom sker i Sveriges enda medelhavsstad gör inte saken sämre. Fram
med sangrian och lite Heineken…

Det som inte verkar lika bra
är ryggdunkeriet mellan journalister (som verkar vara på plats antingen
som jobbar eller inte) och politiker som jag utgår ifrån förekommer i
ett och annat fall.

Många av deltagarna/besökarna i Visby är där för sitt brinnande politiska intresse och för att, precis som statsvetaren Stig-Björn Ljunggren
skriver på sin blogg, lära sig mer om svenska politik: "Den som vill
lära mer om svensk politik och samhällsliv har har en enorm möjlighet
till förkovran.".

Vi får se nästa sommar om familjen kanske planerar semester i Visby första veckan i juli.

Oavsett
varför man är i Visby denna veckan får vi hoppas att det kommer fram
betydligt viktigare diskussioner än om vi ska införa skoluniform eller
inte. För det viktigaste för våra politiker idag är att diskutera vår
framtid och det vet vi ju hur det kan låta i en sån diskussion på en
firmafest efter några glas av den där sangrian eller några Heineken –
allting är mycket enklare då, men när man sedan vaknar upp dan efter
undar man vad fan man höll på med…